SNAQUESALIGT

BACH FÖR FYRA BEN

2012-02-10T17:07:00.004+01:00

Här gäller det att sätta ner foten!

På rätt ställe!

Ha en fin fredagskväll!

VECKANS KARAMELL - SÅ SKA DET LÅTA

2012-02-05T23:46:00.001+01:00

Veckans karamell hittade jag i söndagens "Så ska det låta" i SVT1.

Kvällens fyra gäster, Sanna Nielsen, Kalle Moraeus, Sibel och Calle Kristiansson, var alla väldigt bra. Vilken musikalitet! Programmet hade kunnat vara dubbelt så långt. Eftersom jag råkar ha ett särskilt gott öga till Kalle Moraeus och Sanna Nielsen så jag njöt förstås extra mycket av deras musik. Där kan man tala om fantastiska artister!

Nedanstående bilder är fotograferade från SVT:s hemsida.

Det här var annat än gårdagens Melodifestivalsspektakel med näspetande, barfotatramp, dinglande kedjor och blinkande ljus.

Nu hoppas jag att nästa söndags program bjuder på lika god musikalisk underhållning!

God måndag!

VECKANS PÅSE NÖTTER - MELODIFESTIVALEN

2012-02-05T17:49:00.000+01:00

På lördagskvällen insåg jag att jag är för gammal för att se och uppskatta Melodifestivalen. Numera tycker jag den bara är ett dåligt skämt. Usla låtar (vissa fulla med svordomar och andra dumheter), udda artister och (ofta) underliga kläder.

Jag saknar melodiösa, trallvänliga och vettiga låtar. Jag saknar bra artister. Jag saknar stil och elegans. Jag saknar helt enkelt hur det var förr.

Ja, jag vet att jag är gammal och omodern och bakåtblickande - och kanske t.o.m. bakåtsträvande. Men jag minns med saknad Waterloo, Stad i ljus, Diggi Loo Diggy Ley, Tusen och en natt, Fångad av en stormvind, Det gör ont, Give me your love, La voix, m.fl. Glada/snälla/tralliga/lugna/sorgsna, men okomplicerade låtar som platsar i en melodifestival.

Resultatet i årets första deltävling fick mig nästan att sätta kvällsfikat i vrångstrupen.

Det enda som var bra med spektaklet i Växjö var programledarna, speciellt Sarah Dawn Finer.

Sean peta näsan Banan. Torde väl göra så även i Andra chansen.

Gänget gick direkt till final. Och jag fattar absolut ingenting!

Borde ha rest sig och gått. Men inte till Andra chansen!

Månne lite självkritik?

Direkt till final gick också flaxande, flängande Loreen. Tjejen har en bra röst, synd bara att den försvann i en dålig låt och ett väldigt omkringskuttande.

Jag antar att jag kommer att se de återstående deltävlingarna - om inte annat för att förarga mig och hålla värmen uppe i vinterkylan. Men... nog borde det finnas åtminstone EN bra låt bland de trettiotvå.
Jag håller tummarna! (Som om nu det skulle hjälpa.)

Slutgnällt för nu.

Må gott, trots kylan!

(Här är det just nu isande 29 minus.)

"PÅ-EN-HÖFT-BRÖD"

2012-02-03T18:09:00.001+01:00

Mitt goda "På-en-höft-bröd".

När jag kokar kroppkakor eller palt så sparar jag alltid kokvattnet och använder som degspad till matbröd. I förra inlägget skrev jag om att jag häromdagen lagat kroppkakor och givetvis blev det då också matbrödsbak. För övrigt en utomordentligt passande syssla just nu när utetemperaturen visar -30 huttrigt kalla grader. Ugnsvärmen - och bakdoften - sprider sig i köket och gör en glad.

Jag har alltid gillat att baka. Både kaffe- och matbröd. Bakning är handarbete, det är roligt och kreativt och man får genast ett synligt bevis på att man gjort något vettigt. Dessutom är det ju inte helt fel att man kan äta upp arbetets slutprodukt. Det är minsann inte allt hushållsarbete som ger ätbara effekter.

Ofta när jag bakar matbröd så blir måtten "på-ett-ungefär". Jag följer sällan recept utan blandar i vad jag känner för och vilka ingredienser som finns i skåpet. Genom årens lopp har höftnings-resultaten varierat i betyg, från toppentoppen till bottenbotten. Men, faktiskt, inte så ofta det senare.

Tack och lov!

Jag är mycket nöjd med mitt senaste höftningsrecept, bakat på kroppkaksspadet, för det blev nog det godaste, fluffigaste och saftigaste matbröd jag någonsin tagit ur ugnen. Det mesta av det ligger nu i frysen för att tas fram och avnjutas vid lämpliga tillfällen.

Varför inte en fredagskväll framför TV:n när det är minus 30 utanför fönstret?

Direkt ur ugnen.

Hoppas att ni också har något gottegott till kvällsfikat!

BODYCAKES - YUMMY!

2012-02-02T16:28:00.001+01:00

En av mina favoriträtter är kroppkakor.
Och helst mina egna, hemlagade.

Mina nylagade kroppkakor.

Med lite skirat smör från den lilla, orange grytan (en gåva till mamma en gång för länge sedan) så blev det igår en festlunch. Mums!

När min svägerska A nyss hade flyttat till Sverige från Finland så talade hon ingen svenska. Alla våra samtal var på engelska. Hon och min bror bodde då nära mig och en gång när min bror var bortrest i jobbet så bjöd jag henne på middag, kroppkakor.

A hade aldrig smakat denna delikata potatisrätt och när jag skulle förklara vad den kallades så gjorde jag en direktöversättning till engelska och sa, mest på skoj:
- Bodycakes!

Hon tittade både på mig och de runda bullarna med en viss skepsis. Numera talar A fantastiskt bra svenska, men fortfarande kallar vi ofta kroppkakor för bodycakes. Och så skrattar vi åt minnet.

A blev helt förälskad i mina bodycakes och hennes första möte med den svenska maträtten slutade med att vi ägnade oss åt ett riktigt kroppkaksfrosseri. Det har blivit några gånger sedan dess. Igår när jag talade med A i telefon för att kolla om hon hade något emot att jag skrev om våra kroppskaksminnen, så tyckte jag mig ana något drömmande och lyriskt i hennes röst.

A och U, om ni bodde närmare så kunde vi oftare frossa tillsammans - på allt från kroppkakor och surströmming till lutfisk och youvetsi!

God middag!

HÖGTRYCK - MEN UTAN SOL

2012-01-30T19:37:00.002+01:00

Just nu ligger ett kraftigt högtryck över landet, men det har sitt centrum över Finland och Ryssland.

Igår, söndag 29 jan, kunde man från Haparanda stolt meddela att det högsta lufttrycket på precis 40 år uppmätts kl 18 i gränsstaden, 1057,0 hektopascal (hPa).

Den 30 jan 1972 uppmättes 1059,9 hPa, också det i Haparanda.

Idag klockan 17:39 såg det ut så här på min barometer.

1044 hPa eller om man så vill, 1044 millibar (mb).

Jag kan inte garantera exaktheten på min barometer, men högtryck är det!
Men SOL... pyttsan!

Lufttrycket 1044 hPa motsvarar (ungefär) 783 millimeter kvicksilver (mm Hg) - den inre skalan.

Den guldfärgade och flyttbara visaren/markören nedanför REGN har jag lämnat kvar där efter ett riktigt djupt lågtryck för flera år sedan. Här kan man ju verkligen se ytterligheterna.

SMHI säger att sådana här kraftiga högtryck kan ge soligt eller mulet väder, men sällan nederbörd.

Här vid Norrbottens kustland har vi inte sett solen på flera dagar. Det är bara mulet, men ingen nederbörd för tillfället. Och just nu är det 16-17 kalla grader. Burr!

Här på SMHI:s hemsida finns mycket intressant att läsa.

http://www.smhi.se/

Nu är det dags för lite värmande te!

MÅNADENS VÄRSTA NÖTPÅSE

2012-01-29T16:55:00.006+01:00

Dags att presentera månadens mest härskna nötpåse.

Det måste bara bli...

... kaptenen på M/S Costa Concordia, Francesco Schettino, som på kvällen fredagen den 13 januari "råkade" styra sitt fartyg på grund och sedan snabbt övergav det sargade och sjunkande skeppet och lämnade passagerare och besättning att klara sig bäst de kunde. Hans förklaring var att han snubblat och fallit i en livbåt.

Jo, jo. F-n tro´t.

Costa Concordia i all sin glans.
En gång ett stolt och vackert fartyg.

Nu ett hemskt slut för många passagerare och en möjlig katastrof för miljön.

Schettino har tydligen medgivit att han gjorde en hälsningsgir till en f.d. kollega som bodde i närheten. Men man har sett att fartyget under ett år har gjort 52 avvikelser från sin rutt, d.v.s. en per månad. Hur kan detta ha fått fortgå? Kaptenen är nu misstänkt för allehanda brott. Det blir intressant att se vad rättegången kommer fram till.

Francesco Schettino kan bli svår att slå när det är dags att kora årets värsta nötpåse.

Bilder från Wikipedia.

-----

Njut söndagskvällen!

GRATTIS MAMMA! SAKNAR DIG!

2012-01-28T16:59:00.002+01:00

Idag skulle min mamma ha fyllt ett stort antal år.

Tyvärr är hon borta sedan länge, men hon finns för alltid

i nära och käras hjärtan.

Mamma ca 3 år.

Mamma ca 20 år. (Foto: Pappa)

Mamma som brud.

SKUGGAD OCH STOPPAD AV POLISEN

2012-01-27T00:38:00.006+01:00

En gång (hittills!) i mitt liv har jag blivit skuggad, stoppad och förhörd av polisen.

Det var sommarlov, jag var runt 14 år och hade cyklat till stan för att göra några ärenden. När jag trampade iväg hade mamma förmanat mig att vara försiktig på den smala och hårt trafikerade vägen in till centrum. När jag kom fram ställde jag som vanligt cykeln inne i min pappas verkstad som låg mitt i stan.

I ljusa långbyxor, en vit V-ringad tröja, vita skor och med en väska i handen strosade jag lugnt omkring på Storgatans trottoarer. Efter en stund märkte jag hur en polisbil med två poliser tycktes följa efter mig. Först trodde jag att jag bara inbillade mig - det måste vara någon annan de kollade in. Men eftersom bilen diskret gled bakom mig medan jag vandrade mellan butikerna och sedan stod och väntade, avvaktande, varje gång jag kom ut från en affär så insåg jag att det nog var mig de skuggade.

Detta pågick ett tag. Jag blev mer och mer förbryllad. Varför följde poliserna så tydligt efter mig? Hade jag oförsiktigt korsat någon gata eller gjort något annat dumt? Hur jag än funderade så kunde jag inte komma på någon orsak varför jag skulle vara intressant för lagens långa arm. Jag var inte rädd, men började tycka att det var lite obehagligt. Så plötsligt körde bilen upp alldeles intill och polismannen som suttit bredvid föraren klev ut och ställde sig framför mig.

-- Hej, tycker du inte att det är dags att fara hem nu? frågade han med bister min.

-- Varför det? undrade jag förvånat. Jag har ju bara varit borta någon timme.

-- Nej, nog är det längre än så, sa polisen. Din mamma sitter hemma och är så orolig. Hon bara gråter.

-- Va´??? Näe, det tror jag inte på. Varför skulle hon gråta för att jag är i stan ett par timmar? Hon var då glad och pigg och mådde bra när jag cyklade hemifrån.

Polisen tittade stint på mig, men började se lite villrådig ut. Han vände sig om och sa något till kollegan som också stigit ur bilen.

-- Vad heter du? frågade den första polisen.

-- Anta Snaque, sa jag. (Njae, det konstiga namnet sa jag inte, men jag sa mitt riktiga namn.)

-- Är du säker?

-- Absolut! Vilken konstig fråga, jag måste väl ändå veta vad jag heter. Jag kände mig ganska kavat trots polisernas allvarliga ansikten.

-- Så du heter inte Fia Jansson och bor i Närbyn?

-- Nej, jag heter Anta Snaque.

-- Var bor du då?

Jag sa var jag bodde.

-- Vad heter dina föräldrar? frågade polis nummer två.

Jag sa namnet på mor och far.

De båda uniformsklädda männen tittade på mig, fortfarande med misstro i blicken. Men så sa den första:

-- Ja, du förstår, det är en flicka i din ålder som försvunnit hemifrån och hon var klädd i ljusa långbyxor, en vit tröja och vita skor, precis som du. Hennes föräldrar är väldigt oroliga.

-- Ja, det förstår jag, sa jag. Men jag är inte den där Fia ni letar efter och om ni inte tror mig så kan ni följa med till min pappa som har verkstad alldeles här i närheten. Och mina två bröder jobbar där också.

Denna inbjudan fick tydligen poliserna att inse att de skuggat helt fel tonårsjänta. De bad om ursäkt, steg in i sin bil och rullade sakta iväg. Genom det öppna sidofönstret ropade "förar-polisen":

-- Var rädd om dig!

-- Det är jag alltid! ropade jag tillbaka.

När det var dags för hemfärd och jag hämtade cykeln hos pappa, så berättade jag givetvis vad som hänt.

-- Hoppas de hittar flickan, sa pappa. Stackars hennes föräldrar, de måste ju vara utom sig av oro.

Vi fick aldrig veta hur det gick för den där Fia, men jag hoppas och tror att hon återvände helskinnad hem. Vad jag minns så skrev aldrig tidningarna något om den unga flickan. Hade något hänt så skulle det säkert blivit svarta rubriker.

Bild från Wikipedia.

---

God fredag!

HARPER´S FIRST READER

2012-01-24T16:48:00.005+01:00

Någon gång runt sekelskiftet 1800-1900 emigrerade min mormor Adéle och några av hennes syskon till USA. Efter en tid i det stora landet reste mormor tillbaka till Sverige för ett tillfälligt besök hos föräldrarna, träffade en man här (min morfar) och stannade sedan i hemlandet. Hennes syskon blev kvar i USA.

Här, och här, och här och här finns det mer att läsa om mormor och hennes liv.

Troligen så var det med hjälp av denna - nu 124 år gamla! - ABC-bok som mormor tog de första stapplande stegen in i det nya språket när hon kom till USA.

Tryckt 1888.

LESSON XII

Bokens baksida.

År 1888 - tanken svindlar. Tiden rinner snabbt.

Ta vara på den! Redan nu.

NORRBOTTNISKA NYANSER

2012-01-20T15:40:00.006+01:00

Denna fredagseftermiddag kommer en liten norrbottnisk vinterhälsning i form av (klickbara) bilder.

Olika nyanser av vitt, grått, blått.

Ha en riktigt skön helg! Den börjar i kväll.
-----
Förresten är jag ganska nöjd med min nya och vintriga header.
Foto och design: Anta - den malliga. ;o)

JAG HÄRMAR BAMBI

2012-01-19T18:38:00.002+01:00

Så här skulle jag vilja göra med alla slarvputtar/slarvmajor som slänger karamellpapper i snön, precis där folk ska gå. Om det ändå gick att stånga lite vett i dem.

Ja, överhuvudtaget borde folk som skräpar ner få på moppo, men det är speciellt farligt när de kastar papper omkring sig där det är snö. Man ser ju inte vad som döljer sig under det vita fluffet.

Idag tog jag en promenad till mataffären och någonstans efter vägen dit hade någon mindre smart person kastat ett karamell- eller kolapapper. Det var dolt av nysnön och när jag trampade på det så gled foten bara iväg. Medan jag försökte få tillbaka balansen såg jag precis ut som Bambi på hal is. Ni vet där där avsnittet i Disneyfilmen där Bambis fyra ben glider omkring på isen utan minsta kontroll.

Tack och lov föll jag inte den här gången. Värre gick det för några år sedan då jag Bambi-halkade på ett papper ungefär på samma plats. (Kastat av samma slarver, månntro?) Då trillade jag framåt och matkassarnas innehåll spred sig runt mina fötter. Mitt ena knä fick ta emot en rejäl smäll och efter att jag plockat ihop mina snöiga varor linkade jag hemåt. Jag kommer ihåg att jag sa något som inte riktigt passar att skriva här på bloggen. Men... ja, ni förstår.

Mitt bästa tips för dagen:

Ska ni ut på snö och is, gå försiktigt! Och hytta gärna med fingret åt papperskastande dummisar.

BOSCHEN OCH PORSCHEN

2012-01-17T16:52:00.011+01:00

Här kommer en liten berättelse från vardagen.

(Bosch dammsugare, romantiskt månskensblå.)

Ystra snöflingor virvlar utanför fönstren och när hon passerar hallen på väg mot köket märker hon att det även virvlar runt fötterna. Dock inte av snö, men väl av dammtussar. Det kanske är dags för maken att använda dammsugaren, vilket brukar vara hans jobb. Men han sitter okontaktbar framför TV:n. En hastig impuls att retas med honom dyker upp i hennes hjärna.

- Pelle, älskling! ropar hon in mot vardagsrummet. Kan du ta ett varv med Boschen?

- Porschen? Vilken Porsche? Vad säger du? gastar maken som är fullt sysselsatt med att "köra" Formel 1. Från rumssoffan.

Trots att ljudvolymen är så hög och fartvidundrens alla hästkrafter vrålar så apparaten är nära skrämselhicka och varenda trumhinna intar försvarsställning så kan hon faktiskt uppfatta en ivrig klang i den äkta makens röst.

Men... hon låtsas inte höra honom. Plötsligt står han i köket, alldeles intill henne.

(Porsche 911, Carrera, stramt silverfärgad)

- Vad pratar du om för Porsche? undrar han nyfiket. Motvilligt har han lämnat soffan och tittar nu på henne med en minst sagt förbryllad, men mycket intresserad min.

- Inte Porschen! Boschen, säger hon, vår nya Bosch-dammsugare! Dammtussarna börjar bli alltför hemmastadda; du kan väl köra ett Formel 1-lopp genom huset med Boschen.

- Ha, ha, så rolig du är. Men det där var inte schyst, mumlar han surt. Jag tyckte du sa `Porschen´. Nu missade jag säkert ett helt varv.

Med otrolig snabbhet förflyttar han sig tillbaka till soffhörnet. Hon följer efter.

- Men medge att jag var fiffig, säger hon och fortsätter med skratt i rösten:

- Det är ju enda sättet för att få dig att reagera. Du varken hör eller ser annat än sånt som har nära anknytning till bilar och motorer när du tittar på biltävlingar.

Hon återvänder till köket. Återigen är hennes man fullständigt koncentrerad på de vrrrååålande åken som varv efter varv jagar runt banan. Hon visste mycket väl att dammtussjakt inte stod på makens agenda just nu. Tills vidare får tussarna leva rullan kring fötterna. Ja, åtminstone till efter målgång.

"Med en Electrolux eller Volta hade jag fått prova något annat bilrelaterat?" säger hon för sig själv.

OBS!

Bosch dammsugare finns bl.a. i färgerna "nattsvart, månskensblå, nordkapblå, fjordblå, violett, hallon, cayenneröd, vanilj, pärlemor, champagne". Alltså ungefär samma som Porches bilar.

Motoreffekten skiljer sig dock något mellan Boschar och Porschar.

God middag!

BAO = BÄST AV ORKESTRAR

2012-01-16T17:34:00.006+01:00

Tack vare Benny Anderssons Orkester så har de två senaste söndagskvällarna varit riktiga högtidsstunder vid TV:n. BAO är bland det bästa vi har i musikväg i Sverige. Benny Andersson är ett musikaliskt geni, varken mer eller mindre. Han och Björn Ulvaeus har gett oss låtar som kommer att överleva oss alla.

Bilderna (klickbara) har jag, med tillåtelse, lånat från

Blixten & Co, Stockholm.

BAO med Helen Sjöholm i full fart på scen.

Benny och hans musikaliska gäng sprider en enorm glädje varhelst de visar sig och biljetterna till deras föreställningar försvinner fortare än daggen en solvarm sommarmorgon.

Björn Ulvaeus är ju inte kroppsligen med i BAO, men han är ändå med genom sina fantastiska texter till Bennys musik. Man kan tala om högklassig poesi för både sångsolister och publik.

Jag har suttit andäktigt trollbunden, nästan förälskad, framför TV:n och bara njutit - trots att jag numera bara har ett fungerande öra. Vilket gör att all musik blir till platt mono och ibland lite skrällig. Men jag stortrivs med BAO i alla fall. Kan någon låta bli?

Alla BAO:s medlemmar på plats.

Tommy Körberg och Helen Sjöholm.
En bra orkester kräver bra sångare.

Benny Andersson och Lars Rudolfsson, muntra dragspelare.

Vill man mysa mer med BAO så finns programmen på SVT Play

http://svtplay.se/t/172535/benny_anderssons_orkester

I kväll på SVT 1, kl 20:00 - 22:30 är det Idrottsgalan.
Det brukar vara en trevlig tillställning.

VECKANS... HJÄLTAR OCH SKITSTÖVLAR

2012-01-15T15:21:00.005+01:00

Dags för andra omgången av Veckans... som blir en lokal historia.

Jag börjar med det positiva.

... går till Arnold Åström som i tisdags räddade livet på sin granne och kusin, en 84-årig kvinna i Strömsund utanför Råneå, när hennes hus härjades av en våldsam brand. Åström kröp in i det brinnande och rökfyllda huset, fann den kvidande kvinnan liggandes på hallgolvet och drog ut henne i säkerhet. I intervjuer frånsäger han sig hjälterollen och talar istället ödmjukt om hur bra det känns att kunna rädda en annan människas liv.

Denna hjälteinsats förtjänar alla veckans karameller.

... ger jag till de dumskallar bland Luleå Hockey-fansen som i Örnsköldsvik stal en Modo-flagga - tillägnad Anders Hedberg och värd 6 000 kronor - efter att Luleå förlorat matchen mot Modo. På bussresan hem till Luleå brändes flaggan vid ett rökstopp någonstans efter E4.

Förbaskade skitstövlar som, säkert öl-fyllda, helt tappar förnuftet (om de någonsin haft något) och väljer att både glömma bort och strunta i vad sport/idrott ska vara och stå för.

De borde skämmas så öronen hänger. Men så långt räcker väl knappast förnuftet.

I morgon börjar vecka tre. Ta väl vara på den!

TJUGONDEDAG JUL

2012-01-13T16:21:00.009+01:00

Fredagen den trettonde. Det låter ödesmättat. Fredag och tretton förknippas ju med olycka och otur.

Men i tidningen i morse kunde man läsa att egentligen är det istället tvärtom. Flera undersökningar visar t.ex. att det i genomsnitt händer färre olyckor denna dag än en vanlig dag. Kanske tar vi det lugnare och är försiktigare på fredagar den trettonde.

Däremot stjäls det fler bilar den dagen än andra jämförbara dagar. Biltjuvar är tydligen inte skrockfulla.

Denna dag är en snöig - och blåsig! - januaridag här uppe i norr.

Det är tjugondedag jul och min morfar Knut, död sedan länge, skulle firat namnsdag.

När jag var barn dansade man ut julen runt Stadsparkens stora, vackra gran och stadens pyrotekniskt kunniga personal sköt upp raketer mot den mörka norrbottniska januarihimlen.

Det var inget stort fyrverkeri, inte som nutidens, men jag minns än hur vi åskådare imponerade ropade "ah", "oh" och "åh" för varje raket som for till väders och avtecknade sig mot det stora svarta. Vi åh-ade lika mycket vare sig det var en jätteraket eller bara en liten plutt.

Hm... ja, man var ju inte så blasé på den tiden. I våra dagar krävs det betydligt mer än så för att vi ska tindra med ögonen och säga "ah" och "åh".

En liten fundering:

Vad är det som får mina/våra korpgluggar att lysa nu för tiden och gör mig/oss så överväldigade att jag/vi ropar `åhhh´?
Kanske naturupplevelser.

Min svaghet för isblommor visar sig igen med ett par nytagna balkongbilder.

På insidan av balkongfönstret har jag hängt en stor snöflinga. När ljuset faller på den på ett visst sätt så glittrar den i regnbågens alla färger.

Här syns glittret lite bättre.

Nu väntar det nya årets första "vanliga" helg. Njut den!

ONÖDIGT OFFENTLIG TOALETT

2012-01-11T17:15:00.002+01:00

Idag hade jag ett ärende till min vårdcentral. Där håller man som bäst på att renovera och göra snyggt och tydligen byter man även toalettstolar.

Medan jag väntade på att få framföra mitt ärende satte jag mig i det ganska tråkiga kapprummet just innanför ytterdörren. När jag suttit där en stund och oengagerat tittat mig omkring så slog det mig:

Den kasserade toalettstolen som stod där övergiven i ett hörn kunde kanske bli ett småtramsigt blogginlägg.

Här kan man verkligen tala om

OFFENTLIG TOALETT!

Visst går det en liten obehaglig rysning längs ryggraden?

Som tur är så finns ju den riktiga (spolbara!) toaletten, med stäng- och låsbar dörr, till höger.

Må väl!

KALL KONST

2012-01-09T12:38:00.001+01:00

I morse visade termometern utanför köksfönstret 17,6 isande grader. Det är det kallaste min termomoj visat denna vinter. Än så länge. Det rekordet kan slås vilken dag som helst. I Nikkaluokta var det minus 32 denna första, "riktiga" vardag på det nya året. Burr! Men det är garanterat mygg- och getingfritt. Och inte behöver folk hålla på och torka svetten ur pannan heller.

Kallt är det, men vilka konstverk snö och is kan åstadkomma! Det är så vackert! Jag gjorde en snabb och huttrande fotosafari på den minst sagt vintriga balkongen för att föreviga iskonsten.

Bilderna är klickbara.

Och så, som avslutning, en bild på den utvändiga gardinkappan i snö. Man kan nästan tro att tyngdkraften har tagit ledigt.

I morgon har vi redan avverkat en tredjedel av januari. En liten tröst för kölddarrande och ljustörstande svenskar.

Må väl denna måndag!

VECKANS PÅSE (PÅSAR) NÖTTER OCH KARAMELL

2012-01-08T19:40:00.010+01:00

Här kommer nu de första vinnarna i Veckans......

Veckans Påse Nötter, den allra första... blir två. Påse nr 1 går till...

... pappan från Stockholmsområdet som for och lämnade sin tioårige son att gå hem i 7-8 kallgrader, från Uppsala. Den pappan har verkligen gjort sig förtjänt av den första - och största! - nötpåsen. Med riktigt härskna nötter.

Pappans förklaring till sitt helkorkade beteende: Sonen hade spelat så dj-a dåligt på innebandycupen på Fyrishov att han kunde gå hem. Pojkens ytterkläder hade pappan tagit med sig. En lagledare som hittade den frysande pojken utanför Fyrishov, ringde till fadern som tyckte att det där inte angick ledaren. Sonen hade spelat så dåligt. Lagledare fick tag i familjen till en pojkens lagkamrater som kom och hämtade grabben.

Den pappan borde inte vara pappa. SKÄMS!
-----

Nötpåse nr 2 går till Luleå Lokaltrafik för den löjliga annonsen som jag skrev om häromdagen. Men i jämförelse med den otroligt dumma pappan så verkar nu LLT:s annons ganska harmlös.

Så till Veckans Karamell:

Den måste gå till Sveriges juniorlag i ishockey som tog hem VM-guldet. Småkronorna, massor av gottegott för en fantastisk insats. Grattis!

Det var de första nötpåsarna och karamellerna.

Men jag kan lova: Det kommer mera!

Och så är det slut på de extra helgdagarna. I morgon börjar allvaret igen för alla de som håller igång Sverige. Till dem och alla andra, ha en bra måndag!

VECKANS PÅSE NÖTTER OCH KARAMELL

2012-01-06T14:25:00.005+01:00

Hoppsan, andra blogginlägget idag!

I förra veckan tog jag några bilder på både en påse nötter och en hop färgglada sockerpiller. Just då hade jag ingen aning om vad jag skulle ha bilderna till, men jag tänkte att ibland känner man sig ju som en påse nötter och då kan åtminstone det fotot komma till användning. Som någon karamell har jag däremot aldrig känt mig, men det blev en bild i alla fall eftersom pillren hade fina färger.

(För några år sedan köpte jag några gulliga julfigurer som när man tömt dem på innehållet - sockerpillren - så kunde de användas som sparbössor. Jag har misstänkt att de färgstarka tabletterna är fulla med mindre hälsosamma ingredienser, så ingen har fått äta dem.)

Gårdagens inlägg om den otroligt larviga LLT-annonsen gav mig plötsligt en idé:

När anledning finns så kommer jag att utse

VECKANS PÅSE NÖTTER

och/eller

VECKANS KARAMELL.

Nötpåsen går till det som jag anser är det mest dumma/tokiga/fåniga/klantiga (ja, ni förstår) som jag sett, läst, hört eller varit med om under veckan som gick. Och Karamellen går då givetvis till det motsatta, det kloka/duktiga/snälla/fantastiska (ja, ni fattar).

Veckans... kommer att finnas under Etiketter. Möjligen lägger jag in en gadget för Veckans... i högerspalten.

Det är inte säkert att jag hittar kandidater i de båda kategorierna - eller ens en - varenda vecka, men...

... den här första veckan (och gången) ligger LLT-annonsen bra till för att kamma hem segern i Veckans Påse Nötter.

Den första Veckans Karamell får jag fundera över tills vidare.
Ishockeyjuniorerna "Småkronorna" hör till favoritkandidaterna.

VECKANS... vinnare presenteras här inom kort.

God fortsättning på helgen!

ISHOCKEYHJÄLTAR

2012-01-06T11:37:00.000+01:00

Vi är så stolta över er alla!

Hela Sverige hurrar!

Hela Norrbotten hurrar!

Lycka till med resten!

Fortsatt god trettondag!

LLT-TRAMS

2012-01-05T12:12:00.006+01:00

Årets - hittills - larvigaste annons hittade jag i min morgontidning.

Och återigen utmärker sig LLT, Luleå Lokaltrafik. I våras kunde man läsa en annons som började så här:

"LLT PROUDLY PRESENTS" - och det var ju tillräckligt fjantigt.

Från min blogg 2011-04-14. Läs den här.

Men nu har LLT lyckats att slå sig själv i fjanteriets konst.

Vad menar man med att skriva på det här sättet? Ett språk och en svengelsk ordröra som för en äldre, icke engelskspråkig läsare måste framstå som helt obegriplig. Och för oss andra låter alltihop bara otroligt larvigt. Varför inte saklig info - på svenska?

LLT står - precis som namnet säger - för lokaltrafiken i en norrbottnisk stad. En medelstor stad, dryga 70.000 invånare. Visserligen finns här ett tekniskt universitet, där naturligtvis alla kan engelska, men här finns också många bussåkande äldre människor som inte talar annat än svenska och "lule-målet". De tillhör den sista generationen som inte fick möjligheten att lära sig engelska i den vanliga folkskolan. Under hela sitt liv arbetade de hårt och byggde upp välfärden i Sverige. Och nu lyckas det kommunala trafikbolaget sätta myror i huvudet på dem. Jag tycker det är oförskämt! Förresten, de här annonserna är oförskämda mot oss alla.

Denna annons är bland det mest enfaldiga och tramsiga jag sett i en tidning. Och det vill inte säga lite!

Jag fattar överhuvudtaget inte vitsen med den larviga texten. Kanske tror man att den är rolig och/eller modern och inne.

ICKE!

Jag skrev det i förra blogginlägget och jag skriver det igen: Om det är en anställd som hittat på detta, omplacera personen! Är det en annonsbyrå, byt ut den! Genast!

Jag har lust att ringa LLT och säga: Fy skäms!

Ha en fin trettondagsafton!

EFTERTANKAR

2012-01-01T11:59:00.002+01:00

God fortsättning på det nya, oprövade och än så länge oskuldsfulla året 2012. Smaka på det – tvåa-nolla-etta-tvåa. Det känns ju som det vi nyss hälsade det nya millenniet. Så snabbt tiden rinner förbi.

Jag har aldrig tyckt om nyårsaftnar. De ter sig lite skrämmande och hotfulla på något sätt. Plötsligt ligger där ett helt blankt och oprövat år. 365 dagar – i år t.o.m. 366 – som kan rymma glädje och lycka, men också sorg och förtvivlan. Tack och lov brukar det ju bli en blandning av bra och dåligt. Vissa år blir bättre än andra. Vissa år blir värre än andra. Och vissa år blir bättre för några och värre för andra.

Nyårsaftnar är för mig eftertanke och reflexioner. Över liv och död, glädje och allvar, smått och stort. Om hur lite vi vet om framtiden och att vi nog ska vara tacksamma för just den okunskapen.

Under jul- och nyårshelgerna har jag tänkt mycket på vad som hände under 2011. Mest minns man det negativa eftersom det oftast får de största rubrikerna. Naturkatastrofer, olyckor, terrorhandlingar, ekonomikriser, o.s.v. Listan kan göras hur lång som helst. Och så vansinnesdådet i vårt grannland Norge. Denna ofattbara, fruktansvärda galenskap som inte ens en makaber filmskapare skulle kommit på. En farligt förvirrad hjärna som fick en man att begå det mest bestialiska av brott och gå till historien som en av de värsta massmördarna någonsin.

De 77 offrens anhöriga, vilket fasansfullt år 2011 blev för dem. Hur har deras jul- och nyårshelger varit? Man kan bara föreställa sig omfattningen av deras sorg och förtvivlan.
Ibland borde tiden stanna. Ibland borde hemska saker bara inte få ske. Naturligtvis en utopi, men man önskar.

Det sker stora, omskakande händelser som ruskar om hela världen och får dess befolkning att förfasa sig. Men tänk så mycket som händer i enstaka människors liv. En anhörig mördas av någon vettlös galning. Eller omkommer i en bilolycka. Eller drunknar. Eller kanske oförklarligt försvinner utan att lämna spår. Eller förolyckas på sitt arbete. Eller drabbas av sjukdom. Under ett år skadas också en massa människor så svårt att deras, och anhörigas, liv för alltid vänds upp och ner.

Som tur är så hinner det även hända en massa roliga och trevliga saker under ett år. Människor träffas och blir kära, barn föds, någon får önskejobbet, drömmar går i uppfyllelse, sjukdomen ger sig. Våra liv är i ständig förändring. De står aldrig stilla. Möjligen kan det verka så för åldringen som sitter i genomblöt blöja på äldreboendet och får urusel vård eller ligger i en säng på långvården. Då önskar man förändring.

I nyårsdagens första nyheter hör man om många människor som blivit skadade av raketer. Igen! År efter år är det likadant. Hur kan det komma sig att folk inte lär sig? Och hur länge ska dessa livsfarliga saker få säljas till otänkta privatpersoner? Det är inte klokt hur mycket smärta och elände nyårsraketerna ställer till med. Jodå, det är vackert med fyrverkerier, men de ska skötas av utbildad personal som vet vad de sysslar med.

Yra festprissar ska ägna sig åt annat än pyroteknik. Varje nyårsafton sitter man med hjärtat i halsgropen och fasar för att någon vilsekommen, glödande raket ska skada personer i närheten eller krossa fönster, hamna på taket eller på annat sätt orsaka olyckor. Nej, förbjud raketer till oss vanliga Svenssons!

Om en liten stund ska jag knäppa på TV:n och njuta av nyårskonserten från Wien. (Förresten ett program som mina föräldrar aldrig missade.) I denna Eurovisionssändning råder det vackra – musiken, dansen, kläderna, glädjen. En perfekt början på ett nytt år. Hoppas det förebådar hur 2012 ska bli...

När jag fyllde 18 år fick jag ett paket från en väninna i Eskilstuna. Det innehöll en liten, fin bok som heter ”Födelsedagbok – Ett solvarv” och innehåller en dikt eller ett citat för varje dag på året. På nyårsdagen kan man läsa:

Ett nyfött år ur tidens sköte gått:
Det har sin vår – men ack! sin vinter även.

I ljusets blida makter! manen gott,

och kring den spädes vagga vänligt sväven!

Ty leden i den unga vandrarns fjät,

då blir väl höst, men även frukt på jorden,

och vintern kommer, men ej köld för det,

när tankens sol skall lysa över Norden.

(B. E. Malmström)

Bilderna visar lite av kommunens fyrverkeri som startade vid tolvslaget. Från TV-soffan hade jag en bra utsikt.

Nu bestämmer vi att 2012 ska bli ett bra år!

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT!

2011-12-31T13:20:00.003+01:00

Må det nya året bli ett bra år.

Klicka på länken nedan - ABBA önskar "Happy New Year".

http://www.youtube.com/watch?v=3Uo0JAUWijM&ob=av2e

Här kan ni se en fin animerad nyårshälsning.

http://www.jacquielawson.com/viewcard.asp?code=2145448755363&source=jl999

Vi ses nästa år, hoppas jag.

LEK MED MATEN!

2011-12-30T11:07:00.000+01:00

Som barn fick man ju alltid höra att man inte skulle leka med maten, men när man tittar i nedanstående böcker så är det svårt att låta bli.

Den här boken fick jag av mina USA-släktingar när de var hit på besök.

Den innehåller helt otroliga matbilder. Mat förvandlad till konst.

******************************

Boken "Food Play" har jag äntligen fått tag i. (129 SEK på CDON.COM)

Jag såg ett par bilder från den i någon tidning för flera år sedan, då var titeln "Play With Your Food". De fantasifulla bilderna lockar till småfniss och matlek, både hos barn och vuxna. Kanske blir tomater, purjolök och rabarber mer spännande att äta om de serveras med lite humor. Om inte annat så är det en rolig bok att bara bläddra i, även för ej läskunniga barn eftersom den är helt utan text.

Författaren har skrivit så här i bokens början:

"For my wonderful family, who ate most of the contents of this book."

***********************
Önskar er alla ett gott slut på 2011!

MIN JULVIDEO

2011-12-24T06:43:00.003+01:00

Med denna lilla video önskar jag alla en riktigt

GOD JUL!

Låt oss hoppas att julhelgen blir skön och fridfull - och vit.
På alla sätt.

Må väl!

JULVECKANS PLUS (& MINUS)

2011-12-23T11:05:00.005+01:00

Vecka 51, julveckan. Den har bjudit på lite av varje.

PLUS: I onsdags blev det bl.a. en sväng till den julpyntade staden. Bästa väninnan (som numera bor mitt i smeten) och jag strosade ostressade runt bland granar, pumlor (julgranskulor för de som inte vet att det heter pumlor), lampor, glitter, girlanger och julmusik. Härlig julstämning.

Snabba, glada kassörer och försäljare i alla affärer.

MINUS: Affärerna var knökfulla av jäktade människor med julklappsjakt i blicken. Ringlande långa kassaköer.

Igår var det dags att fylla på matförrådet.

PLUS: Otroligt vänliga mataffärsanställda som trots stressen snällt svarade på "var-hittar-jag-det?"-frågor och t.o.m. avbröt det de höll på med och följde med och visade.
Det är service, det.

Trevliga matkunder som tog det lugnt, tålmodigt väntade på sin tur, utbytte några ord och önskade en god jul.

Snabba, glada kassörer.

MINUS: Några matkunder som armbågade sig fram och såg sura ut. Hoppas de får känna lite julglädje.

Veckans största PLUS: Mysiga träffar och samtal med nära och kära.

Detta var bara några små händelser denna vecka. Och märk väl, det är många, många fler plus än minus.

Jag tycker att jag lever i en så bra och vänlig värld. Tyvärr är det inte alla förunnat.
-----

Stadsbilderna är tagna med mobilkameran, därför lite oskarpa.

Luleå, Storgatan västerut.

På Nytorget utanför Åhléns står en riktig Disney-gran med lampor och stora, röda pumlor.

Tomtefamiljen har tagit plats i Stadsparken, mitt emot Stadshotellet.

Vid ingången till Stadsparken står detta julklappsträd.

Storgatan - med Disney-granen. Alla träd är dekorerade med ljusslingor. Mycket vackert i det täta decembermörkret.

Inne i Shopping Galleria är det förstås också pyntat och fint.

En jättesöt julgrupp som jag fick igår.

Tomtarna, gåvor från kära vänner, håller koll så inte julklapparna öppnas för tidigt.

Hoppas dan före dopparedan blir lugn och fin!

En vit jul till alla!

http://www.youtube.com/watch?v=aShUFAG_WgM

MINIMAL ANIMAL-BLOGG

2011-12-19T13:38:00.002+01:00

Dagarna flyger iväg och det är lite smått och gott som ska göras innan julens frid infinner sig. Därför blir dagens blogginlägg i miniformat, men framkallar - förhoppningsvis - ett litet leende. Det behövs även i juletider.

Gulliga djur är aldrig fel.

Julstressa MED MÅTTA!

Julen passerar och blir bra även om man inte hunnit lägga in sju sorters sill, stoppa korv, göra sylta och städa HELA huset.

LJUS I MÖRKRET

2011-12-13T17:31:00.005+01:00

Igår började polarnatten i de nordligaste delarna av vårt land, d.v.s. att där får man klara sig helt utan sol i tre veckor framåt. Det gula klotet orkar inte upp över horisonten, men det återkommer i januari. Antagligen mycket efterlängtat.

Och idag firar vi Lucia.

Lucior kommer i alla storlekar och modeller och alla är jättesöta. Och så välkomna mitt i mörkaste december. Är det någon gång vi behöver extra ljus och glitter så är det förstås just nu när dagarna är som kortast. Men nästa torsdag är det vintersolståndet. Ljuset återvänder! Om än sakta.

Natten går tunga fjät...

... RUNT GÅRD OCH STUVA!

Hoppas ni får en fin Luciakväll.

DELIKAT OCH DEKORATIVT

2011-12-12T17:21:00.002+01:00

Mitt i all julmat kan det vara gott med något helt annorlunda. Kanske för uppesittarkvällen eller bara för en mysig stund med livskamraten.

Det här receptet hittade jag i en annons i en amerikansk inredningstidning någon gång på 1970-talet. Jag har gjort tallkottarna många gånger sedan dess, både till egna små bjudningar och på beställning till vänners fester.

Tallkottarna i den amerikanska tidningsannonsen.

En av mina mandel-tallkottar.

De brukar göra succé.

Här kommer det översatta receptet (på ett ungefär):

MANDEL-TALLKOTTAR (ALMOND PINECONES)

4-5 dl sötmandel (bra att rosta lite extra - överblivna är goda att knapra på!)
230 g Philadephia cream cheese
1 rågad dl majonnäs (går bra med lättmajonnäs)
5 skivor bacon, krispstekt och grovt krossad
1 msk hackad salladslök (gräslök eller lite purjo går också bra)
½ tsk dill(frö)
svart- eller vitpeppar efter smak

Börja med att rosta mandeln. Täck en långpanna med ett lager mandel. Rosta dem i ca 150 grader, tills de just börjar ändra färg, ca 15 minuter. Rör om dem ofta.

Rör ihop majonnäs och Philadephiaost väl. Tillsätt krispstekt, smulad bacon, lök, dill och peppar och blanda. Täck och låt stå kallt över natten.

Forma smeten till två tallkottar på ett serveringsfat. Börja i den spetsiga delen att trycka fast mandlar i rad efter rad. Se till att vinkla dem. Fortsätt att överlappa mandlarna till hela tallkotten är täckt. Garnera med några konstgjorda (plast-) tallkvistar högst upp.

Servera med olika kex/crackers.
------
Extratips:
Gör ev bara en halv sats första gången.
Om ost-röran verkar lös, smält lite smör, låt svalna, och tillsätt det sedan. När man kyler kottarna så stelnar smöret och de håller formen bättre. Det går också att tillsätta lite riven ost. Ibland har jag format tallkottarna innan jag ställt dem i kylen över natten. (Täckta med plastfolie.) När mandlarna ska tryckas fast får röran inte vara för hård. Likaså bör kottarna stå i rumsvärme en stund innan servering. Då kommer smakerna fram.

Under årens lopp har jag ändrat receptet lite efter tycke och smak - eller vad jag haft hemma. T.ex. fint riven god hårdost och lite smör ihop med lättmajonnäs, och kanske utesluta Philadelphiaosten. Men jag utesluter aldrig de krispstekta, krossade baconskivorna (de ger en mycket god smak), majonnäs, dill och peppar. Naturligtvis kan man ändra även kryddningen. Prova er fram.

Tallkottarna är dekorativa och verkligen goda till olika sorters kex. Kanske också serverade med några vindruvor och/eller annan frukt.

Lycka till!

Skön måndagskväll!

TREDJE ADVENT MED VITT FLUFF

2011-12-11T17:21:00.001+01:00

Trevlig tredje advent!

Denna önskan borde ha publicerats tidigare idag, men bättre sent än aldrig.

Min pappa har tillverkat ljusstaken och jag har målat skylten.

Så här snötyngd var en av granarna på min gård i morse. Det har snöat ganska mycket de senaste dagarna.

Jo, jo, när det väl börjar...

Traktorer har ilat kors och tvärs med orangeblinkande varningsljus i full färd med att röja snö på vägar, gator, trottoarer och gårdsplaner. Denna vinter har de fått vänta länge på det vita fluffet, men nu är det dags för skoporna att äta sig mätta. Och var så säker, det kommer mera.

Må gott, med eller utan snö!

DECEMBERBILDER

2011-12-05T16:24:00.001+01:00

Några bilder av december.

Min balkong utifrån.

Tomten gömmer sig, man ser bara luvan sticka upp.

Balkongen inifrån.

Tomteluvan har jag gjort av en bit kartong som jag målat.

Mysigt med lampor i mörka december.

Idag har vi fått ett mycket tunt lager snö som lyser upp.

Dock osäkert hur länge.

Snaques ytterdörr.

Köksfönster i svart och vitt.

Någon som känner för eftermiddagsfika med hembakat bröd?

En grann gran i min närmiljö.

Julstressa nu så där lagom.

VAD ÄR DET VI ÄTER, EGENTLIGEN?

2011-12-03T14:21:00.007+01:00

Informationen på livsmedel kan ibland vara motsägelsefull och mycket förvirrande. Ta t.ex. denna juice, som är mycket god, men har en något missvisande produktinformation.

TRANBÄR & ARONIA

står det med versaler, stora bokstäver.

Under står det, fortfarande med versaler, men med något mindre teckenstorlek

MED RÖD DRUVA OCH ÄPPLE

Jag kollar förpackningens baksida.

Där står återigen

TRANBÄR & ARONIA

MED RÖD DRUVA OCH ÄPPLE

Så läser jag under "Ingredienser". Jodå, superjuicen innehåller tranbär, aronia, röd druva och äpple. Men i vilka mängder?

Röd druvjuice kommer först med 66%, sedan kommer ett stort procent-hopp till tranbärsjuicen, 14%. Äppeljuicen blir god trea med 13% och på jumboplats hamnar aroniajuicen med 7%.

Nu undrar jag: Borde inte denna juice kallas

RÖD DRUVJUICE

MED

LITE TRANBÄR, ÄPPLE OCH ARONIA

???

Den röda druvjuicen står ju ändå för 66% av innehållet.

Tranbär & Aronia - en förvirrande och förvånande varubenämning, men som naturligtvis låter mer intressant än Röd Druvjuice.

Här följer ytterligare ett exempel på förbryllande märkning. Tyvärr har jag inget bildbevis för denna. Ni får bara tro mig på mitt ord.

För några dagar sedan skulle jag handla smörgåsmat. Jag tittade på några paket med cognacsmedwurst, innehållande 120 g.

Under ingredienser stod det

KÖTTRÅVARA FRÅN DANMARK/SVERIGE

och längre ner, med större text

SVENSKA/NORRLÄNDSKA RÅVAROR

Med så luddig information valde jag ett paket med rökt skinka, där stod det bara "Svenska/Norrländska råvaror". Punkt, slut. Så ska det vara.

Man bör ha läsglasögonen med/på sig när man handlar.

Ha en fin lördag!

VIDEO-TRAMS

2011-11-30T00:17:00.016+01:00

Okej, jag vet att det är tramsigt, men det var riktigt kul att leka filmskapare. I så där två minuter.

God onsdag!

ADVENT, PC OCH MAC

2011-11-27T16:15:00.004+01:00

Första advent. Redan? Hur har det gått till?

Igår när jag plockade fram adventsstakarna kändes det som det bara var någon månad sedan jag satte undan dem. Vart har det här året tagit vägen???

Nog för att jag kan vara trött och somna framför TV:n ibland, men det är bara korta tupplurar. Jag har ju ändå inte sovit bort sisådär elva månader.

Första ljuset tänt. Och fler följer inom kort.

Jag gillar adventstiden. Dessa veckor före jul är bland de mysigaste på hela året. Adventsljusen sprider ett milt och varmt sken både inne och ute och julförberedelserna börjar smyga igång. De flesta människor man möter är lite extra snälla och vänliga (de vet att tomten håller koll) och det tisslas små hemligheter överallt. En härlig tid!

Under veckan som gick har jag kikat lite på datorer. Jag tänker köpa en ny (innan den här gamla bestämmer sig för att krascha) så jag har läst, tittat, frågat och jämfört. Men inte nog med att det vanliga pc-utbudet är enormt, jag presenterades dessutom för en helt annan och mindre vanlig dator, Mac från Apple. Den sägs vara sååå bra, lätt att använda och ska hålla längre, men är ungefär dubbelt så dyr som en vanlig pc.

Jag har läst fakta och jämförelser på nätet, frågat några Mac-användare, kollat med datorkunniga personer i omgivningen och naturligtvis pratat med butikernas försäljare. De allra flesta öser superlativer över Mac. När man frågar om vilka nackdelar den har (NÅGOT negativt måste ju finnas) så säger alla: Priset! Och när man vill veta om annat negativt - det måste ju finnas något mer än bara priset - så skakar alla oförstående på sina huvuden.

Man undrar om detta märke verkligen kan vara så fulländat?

Min beslutsångest firar just nu triumfer, ska ni veta.

Är det någon därute i bloggrymden som har några Mac-erfarenheter så kan ni väl skriva en liten kommentar. Intressant - ros och/eller ris.

Under mina vandringar i elektronikdjungeln fick jag syn på några märkliga varelser (Iphone/Ipad-docka) som stod på en hylla. Ganska roliga typer, men man kan inte låta bli att förundras och förfäras över vårt enorma prylöverflödssamhälle.

Med mobilkameran tog jag nedanstående fyra bilder, men det fanns många fler modeller, och färger, att välja bland.

-------

Ha en skön första-advents-kväll.

OPLANERADE INKÖP

2011-11-22T23:50:00.002+01:00

Idag har jag shoppat loss! Det var riktigt kul! Numera sker det inte så ofta, jag har allt jag behöver. Och lite till...

Här kommer några bilder med dagens inköp.

Ett alldeles oplanerat - och onödigt? - inköp. Den lilla bordsljusstaken "Hanna" som jag bara inte kunde motstå. Höjd 20 cm, bredd 12 cm. Markslöjd, Sweden.

Visst är den söt? Den ska pryda och lysa upp köksbordet åtminstone till januari.

Löparen från Coop Forum, 40 x 140 cm, är fin med de stiliga domherrarna. Den blir ännu finare när jag strukit den.

Gulliga glöggmuggar från ICA Maxi. (Passar även till julmusten.)

Svart och vitt = omöjligt att motstå!

Men det blev bara fyra. Helt fyllda rymmer de precis 1,5 dl.

Det var allt för idag! Trevlig onsdag!

HUMOR ÄR HÄRLIGT

2011-11-20T13:14:00.007+01:00

Humor och skratt är bland det bästa som finns. Som jogging för kroppens insida.

Jag faller pladask för människor som får mig att skratta. Men de måste göra det med varm, snabbtänkt, snäll, skärpt humor. Inte rå, elak, dum, kall.

Man ska vara rädd om människor som man kan skratta tillsammans med. Men även vara allvarlig med. Det är ju faktiskt så att humor och allvar ligger väldigt nära varandra och vi behöver antagligen båda lika mycket. Alla har vi väl någon gång varit med om att skrattet gått över i gråt och gråten i skratt. Nödvändiga säkerhetsventiler, måhända.

Roliga historier, bilder, filmer, TV-program, citat, skyltar, tidningsgrodor, reklam - ja, jag brukar spara på allt som lyckas sätta mina smilband i arbete. Det är bra att ta fram någon grå och trist dag när man känner sig lite halvmosig. Fantastisk medicin - och helt utan biverkningar.

Den här skylten hänger på ett dörrhandtag i mitt kök.

Alla, och jag menar alla, första-gångs-besökare i mitt hem brukar först titta på skylten ett ögonblick och sedan nyfiket vända på den.

När de läser orden på baksidan brister varenda en ut i skratt.

- "Ha, ha, där har man för att man är nyfiken", säger de glatt.

Den här lilla magnetskylten brukar också orsaka ett och annat fniss.

Roliga vykort blev en tavla.

(En sådan man kan hänga på väggen...)

Klicka bilden för att förstora.

Hm...

Reklam kan ibland vara riktigt kul.

Ha en rolig söndag!

FÖR KAKMONSTER! (OCH ANDRA!)

2011-11-17T17:48:00.004+01:00

Snart är det dags att börja med julbaket.

De här kakorna är bland de godaste man kan lägga på kakfatet. Tyvärr är risken stor - om man gör dem långt i förväg - att de är slut långt innan tomten bromsar in släden på gårdsplanen.

Kanske borde man baka läckerheterna dagen före julafton...?)

Nygräddade choklad- och mandelflarn

CHOKLAD- OCH MANDELFLARN (ca 20 st)

100 g sötmandel
100 g smör
100 g socker (1 dl drygt)
1 struken msk cacao
2 msk gräddmjölk
1 struken msk vetemjöl

Ugn: ca 200 grader. Tid: 10-12 minuter.

Skålla och mal mandeln. Låt smöret smälta på svag värme i en kastrull, blanda i socker, cacao och mandel och sist mjölet. Blanda väl.

Klicka ut smeten på väl smorda och mjölade plåtar, men allra helst på silikonark. Då fastnar de aldrig.
Ta ungefär en tesked smet till varje kaka. Lämna stora melllanrum, kakorna ska ha plats att flyta ut.
(På mina plåtar, täckta med silikonark, klickar jag ut 12 kakor, 3 x 4.)

Låt kakorna svalna något på plåten och lossa dem sedan försiktigt. Böj dem ev över mandelspånjärn eller en käpp. Om man vill lägga ihop dem två och två med vispad grädde mellan (jättegott!) ska de förstås inte böjas.

Extratips:
Om smeten verkar tjock så tillsätt ev lite mer gräddmjölk. Eller prova att värma smeten en aning igen.

Kakorna kan vara ganska smörflottiga under, så när jag tagit dem från plåten (silikonarket), så lägger jag dem upp-och-ner och var för sig medan de kallnar helt. Annars är det risk att de fastnar i underlaget när smöret stelnar. Även när jag fryser in dem lägger jag dem upp-och-ner i burken/asken.

De här kakorna är bland de smarrigaste jag vet. Och med grädde mellan är de rena rama drömmen.

Lycka till!

FLER PIXLAR, TACK!

2011-11-16T17:59:00.003+01:00

Igår blev jag med ny mobiltelefon. Alls ingen värsting. Mina önskemål till säljaren var: En bra telefon med en skaplig kamera. Det blev en Nokia med 5.0 megapixel. Jo, jag vet att det finns mobiler med många, många fler megapixlar, men då är de utrustade med massor av annat tjafs också. (Jag använder aldrig mobilen till att surfa på nätet eller att sända/ta emot e-post, o.s.v. Vilket även den nya faktiskt klarar av...)

Och med tanke på att min gamla mobilkamera bara hade 1.3 megapixlar (tror jag), så har jag ändå bytt upp mig rejält.

Stort nybygge mitt i stan.

Och den första bilden med nya mobilen.

Storgatan en tisdagseftermiddag i november.

Andra bilden med min Nokia.

Ibland är det praktiskt att ha mobil och kamera i samma enhet eftersom man inte alltid bär omkring på den vanliga kameran. Men om man är ute efter verkligt bra och skarpa bilder då använder man förstås den.

Vid gårdagens stadsbesök hade den nedgående solen färgat himlen så vackert rosa i väst. Bästa väninnan hade sin (riktiga) kamera med sig och jag lånade den för att ta nedanstående bild. (Det var innan jag köpt den nya mobilen.) Jag kan intyga att himlen var ännu mer rosa i verkligheten.

Storgatan västerut. Och en vackert lysande himmel.

Det var allt för idag.

Ha en trevlig lill-lördagskväll!

CAN YOU CAN READ THIS?

2011-11-15T00:12:00.024+01:00

IF YOU CAN READ THIS YOU HAVE A STRONG MIND.

Just så står det i mejlet som min släkting i USA har vidarebefordrat till mig.

Jaha, ja, då har jag alltså "a strong mind". Jag tackar allra ödmjukast. Men skulle det verkligen visa sig på det här sättet? Genom att kunna läsa ord bestående av både bokstäver och siffror? Det hade jag ingen aaaning om. Jag trodde i min enfald att det krävdes lite mer.

Hur som helst, ni kan ju testa bara för att det är lite kul - och en liten utmaning. Som ni klarar galant!
Här kommer texten:

-------

7H15 M3554G3 53RV35 7O PR0V3 H0W 0UR M1ND5 C4N D0 4M4Z1NG 7H1NG5! 1MPR3551V3 7H1NG5! 1N 7H3 B3G1NN1NG 17 WA5 H4RD BU7 N0W, 0N 7H15 LIN3 Y0UR M1ND 1S R34D1NG 17 4U70M471C4LLY W17H 0U7 3V3N 7H1NK1NG 4B0U7 17, B3 PROUD! 0NLY C3R741N P30PL3 C4N R3AD 7H15.

PL3453 F0RW4RD 1F U C4N R34D 7H15.

-------------------

-------

Och nu har vi avverkat halva november. Om tolv dagar (27/11) är det första advent. Tiden springer på allt snabbare fötter!

God tisdag!

MÄN - SÖNER, BRÖDER, FÄDER

2011-11-13T17:57:00.004+01:00

Fars Dag.

Runt om i landet firas fäder i alla åldrar, storlekar, färger och former. De bjuds på tårta, får ett antal snygga (eller inte) slipsar, dito strumpor, flaskor med lukta-gott, hobbyprylar, m.m. De blir kramade och ompysslade. Precis om det ska vara. Varje dag!

(Allting utom slipsarna och sockorna gäller förstås även varenda kvinna - döttrar, systrar, mödrar.)

Men idag handlar bloggen bara om MÄN. Söner, bröder, fäder. Dessa härliga, fina, intelligenta, goda, snälla, trygga, humoristiska, kramgoa, omtänksamma, häftiga, vänliga, trevliga, duktiga, spännande, ömsinta, stiliga, retsamma, tekniska (eller inte), praktiska (eller inte) varelser (i alla åldrar!) som vi kvinnor (också i alla åldrar!) faller för.

Här följer några fantastiska män.

Jag börjar med...

Min fina pappa.
Borta sedan många år men för evigt saknad.

Mina fina bröder U och S.
Broder S till höger är också borta sedan flera år och, liksom pappa, evigt saknad. Jag är så glad och tacksam att broder U fortfarande finns. Känns bra. Han ringde alldeles nyss och vi pratade en stund.

Det finns ytterligare några män som jag tycker/tyckt om, men de förblir min hemlighet.

-------

Nu över till några "offentliga" män som jag har ett gott öga till. Vilket jag minsann inte är ensam om.

Först:

Stefan Einhorn, f 1955.

Läkare, professor, författare, föreläsare. Intelligent. Klok. Empatisk. Lågmäld. Ödmjuk. Vänlig. Trygg. Pondus. En alldeles fantastisk man.

Jens Stoltenberg, f 1959.

Norges statsminister. En statsman i ordets rätta bemärkelse. Intelligent. Ödmjuk. Empatisk. Vänlig. Trygg. Pondus.

Kalle Moraeus, f 1963.

Musiker, programledare, snickare, flygare, m.m. Genommusikalisk. Intelligent. Humor. Självironi. Värme.

Ernst Kirchsteiger, f 1957.

Inredare, designer, kock, programledare. Intelligent. Humor. Trygg. Mjuk. Mysig. Händig. Vågar vara sig själv och även visa sina kvinnliga sidor.

Christian Hellberg, f 1972.

Kock, programledare (Fyra stjärnors middag), fenomenal i köket. Intelligent. Mysig. Mjuk. Rar. Humor. Kramgo.

Patrick Grimlund, f 1972.

Ekonom, företagare, programledare (Lyxfällan), föreläsare, coach.

Intelligent. Empatisk. Vänlig men bestämd. Humor. Värme.

Rolf Lassgård, f 1955.

Skådespelare. Bra. Intelligent. Humor. Pondus. Mysig. Kramgo.

-----

Jag vet att det är många, många fler maskuliner som platsar på listan. Det här är bara några av de svenska raringarna. Men dessa kommer jag ihåg just nu. Det finns säkert anledning att återkomma i detta trevliga ämne.

Kom gärna med egna förslag till fantastiska-män-listan!

Ha nu en fortsatt fin Fars Dag!

(SVENSKA) DETALJER

2011-11-07T14:34:00.011+01:00

Vad kan vara trevligare en gråmurrig novembermåndag än att brevbäraren ringer på och lämnar över ett paket innehållande (bl.a.) en härlig bok med mysiga inredningsbilder?

Jag har intresserat, men försiktigt, bläddrat i den här boken "på stan" och då var dess titel "Detaljer Hemma". Nu är titeln ändrad till "Swedish Details", men allt annat är sig likt.

Varsågoda, här kommer en liten titt!

(Ursäkta fotoblixtblänket på bilderna.)

~~Den enda text som förekommer i boken är denna.~~
(Det var inte riktigt sant. Se uppdatering nedan!)

Men det finns inga bildtexter, det är bara att njuta av massor av bilder från kök, sovrum, vardagsrum, hallar, barnrum, badrum och några trädgårdar. Bilderna är hämtade från hem över hela Sverige.

UPPDATERING:

När jag bläddrade igenom boken i lugn och ro - och med lite knåpande fått isär några av sidorna, boken är ju ny - så hittade jag den här texten alldeles i slutet, på sidan 192.
En kort presentation av författarna
Annika Huett och Ulf Huett Nilsson.

Det här är verkligen en må-bra-bok.

Ha det gott!

ALLHELGONAHELG

2011-11-04T15:27:00.005+01:00

I helgen tänder vi ljus för våra kära som inte är med oss längre. Och vi får en påminnelse om att livet är både kort och skört.

Med saknad och vemod minns vi dem som är borta, samtidigt som vi känner en enorm tacksamhet och glädje över alla dem som vi fortfarande har omkring oss.

Kanske vi borde krama om våra nära och kära lite oftare och tala om för dem hur mycket de betyder för oss.

Hoppas att alla får en lugn och fin Allhelgonahelg. Kryp upp i soffhörnet med en varm kopp te och bara njut av tillvaron, just i detta ögonblick. Det är ju det enda vi säkert har.

Den sötaste ängeln av alla får avsluta dagens blogg.

Må väl,
önskar

NU BLIR DET FILM!

2011-11-03T13:21:00.011+01:00

Idag är jag väldigt mallig!

Jag har nämligen gjort en egen liten "film".

Mitt livs första. Men absolut inte den sista.

Klicka igång den här nedan!

Så här stilla och vacker kan hösten vara.

Och inte bara i Dalarna.

God torsdag!

Jo, förresten, en sak till:

Kommer ni ihåg att titta på Jacquie Lawsons fina epostkort som finns att klicka fram längst ner i högerspalten? De byts med ojämna mellanrum. Fantastiska, är ordet!

-----

UPPDATERING:

Märkte helt plötsligt att det inte gick att se videon längre, men nu har jag lagt in den igen, på ett annat sätt, och hoppas att den ska fungera.

-----

TANTER SKA SKRATTA, BUSA OCH TA PLATS!

2011-11-01T16:00:00.001+01:00

Då och då hittar man riktiga guldkorn på nätet. Idag sökte jag något helt annat och snubblade plötsligt över bilder av den finska konstnärinnan Inge Löök (Ingeborg Lievonen ), född 1951 i Helsingfors. Jag hade aldrig hört talas om henne tidigare, men efter att sett hennes härliga målningar med de två gamla tanterna och deras livsglädje så måste jag bara göra ett litet blogginlägg om henne.

Inge Löök tycker att tanter ska skratta, busa och ta mera plats.

Kan man annat än hålla med?

Här kan man läsa mer om Inge Löök. Och se fler av hennes bilder.

Med ett förflutet som trädgårdsmästare så är även naturen en stor inspirationskälla för denna konstnär. Det är minsann inte bara de glada tanterna som hamnar inom glas och ram.

Trevlig första november!

GNÄLLIGT

2011-10-31T17:32:00.008+01:00

Förlåt, förlåt, men nu blir det GNÄLL!

I lördags var det storloppis i närområdet. Detta var höstupplagan. Det är en på våren också.

Är man loppisintresserad så är denna bland de roligaste. Massor av grejer, man kan strosa runt i timmar. Först går man ett varv och sedan ett till. Och ett till. Och alltid hittar man något kul och oväntat.

Jag missade lördagens loppisfest. Liksom jag missat en massa andra roliga och spännande aktiviteter de senaste 16 månaderna. Och allt p.g.a. mitt eländiga högeröra.

Efter att örat i juni 2010 slogs ut av plötslig dövhet, (se fler inlägg under etiketten Sjukt och friskt ), och gjorde mig extremt ljudkänslig, så har jag svårt att vistas där det är många människor och mycket ljud. Rätt vad det är så pratar eller ropar någon alldeles intill mig och det skräller så hemskt i det arma örat att det känns som huvudet ska sprängas. Det gör ont. Folksorl och andra helt vanliga ljud gör mig jättetrött och matt och får min tinnitus att öka i styrka under flera timmar.

Man kan undra hur ett öra som första tre veckorna inte ens kunde höra 100 dB kan bli så ljudkänsligt. En anings aning av hörseln har kommit tillbaka, men tyvärr bara lite av diskanttonerna. Det gör att allt ljud blir skärande, skrällande och plågsamt. Jag önskar så att lite av bas- och mellantonerna ville infinna sig igen, men de har tydligen ingen tanke på att återvända till jobbet. Och efter så här lång tid så är prognosen dålig, det kommer antagligen inte att bli bättre. Det har blivit en bestående skada längst in i öronsnäckan, cochlea. Örat är verkligen inte mycket att ha längre. Skulle det andra också lägga av då vore jag så gott som helt döv.

Jag försöker att träna mitt öra - jag ska inte skona det alltför mycket - men det är outhärdligt att t.ex. vara ute i trafiken eller bland många människor. Två personer som pratar är lagom. Min läkare har sagt att ljudöverkänsligheten brukar bli bättre, men tyvärr tycker jag att den snarare blivit värre. Bara vattnets skvalande när jag duschar höjer tinnitus-volymen. Och med den följer den obehagliga tryckkänslan i halva huvudet.

Okej, jag "hör" de som säger: Men använd hörselskydd!

Men nu är det så att det har varit hål i trumhinnan och då har jag inte fått använda hörselproppar. (Infektionsrisk.) Och utvändiga skydd (ja, alla skydd) gör att min egen röst går rundgång när jag pratar och skrället blir etter värre. Det gäller även ljuden utifrån. Fråga mig inte varför.

Jag är så innerligen less på det här. Jag kan inte göra allt jag gjort förr, jag har svårt att umgås med många människor samtidigt, jag kan inte gå på en konsert, jag kan inte lyssna på musik annat än på låg volym och det blir ändå ingen bra ljudupplevelse när det bara är ett öra som fungerar. Likadant är det med prat.

När jag ska se TV så har jag alltid texten på. Men om jag väljer att spela in ett program för att se det senare, då missar jag texten. Dessutom är det inte alla program och kanaler som textas överhuvudtaget. Utländska program går ju bra eftersom de alltid är textade. Jag är verkligen glad att svensk TV valt att texta istället för att dubba! Tack för det! Sedan skulle jag önska att vissa programledare och annat TV-folk lärde sig att tala lugnt och tydligt. En del är rena katastrofen när de mumlar och tyst-pratar.

Om jag ska gnälla vidare så kan jag numera inte heller åka med allmänna transportmedel, buss, tåg, flyg. Det är ju ett ständigt oljud i och omkring dessa färdmedel och som man ju ofta också ska stå ut med en längre tid. Och jag vet ju aldrig om jag dessutom hamnar bredvid en högljudd person eller ett skrikande barn. Allt omkring är fullproppat med ljud, precis som det ska vara, men det gör min tillvaro ganska begränsad och besvärlig.

Det är tur att jag kan kontrollera min egen närmiljö och dess ljudvärld. Jag kan - och har lärt mig - att undvika den värsta ljudterrorn. Men nu för tiden kan man inte ens gå på ICA eller COOP utan att det är lite av öronterror.

Det är så mycket jag saknar. Ett öde jag delar med så många som drabbas av sjukdomar. Men fortfarande är det ändå oändligt mycket mer jag har kvar att glädjas åt och njuta av. Det är bara det att vissa dagar känns lite tyngre än andra. I dag är en sådan dag. I morgon är det säkert bättre. (Då har jag - förhoppningsvis - förträngt loppisen...)

Nu är det färdiggnällt för den här gången. Men jag återkommer säkert med gnällinlägg. Någon gång emellanåt. Då kan det handla om något helt annat.

Hoppas ni står ut! Till nästa gnäll kan ni kolla in länken nedan och njuta av en fin låt som säger hur livet är:

http://www.youtube.com/watch?v=l_D7K8zHUrY

Ha det bra under oktobers sista kväll!

BUUUU!

2011-10-26T18:09:00.002+02:00

Vad man nu än tycker om det importerade Halloween-firandet så kan det väl i alla fall vara lite mysigt med lysande pumpor i höstmörkret.

Och om man gillar att bli skrämd (på ett smågulligt sätt) så kan man klicka på nedanstående länk.

http://ak.imgag.com/imgag/product/preview/flash/bws8Shell.swf?ihost=http://ak.imgag.com/imgag&brandldrPath=/product/full/el/&cardNum=/product/full/ap/3125133/graphic1

Det var allt för idag!

God kväll!

SPOLAD

2011-10-22T14:44:00.001+02:00

Här följer en liten gullig historia från livet. Läs nedanstående text innan ni tittar på videon.

"Jim och Jennifer kunde inte förstå varför de hela tiden fick rekordhöga vattenräkningar. Så mycket vatten visste de att de inte använde. De lät först kolla vattenmätaren, sedan alla vattenledningar, både inomhus och utomhus, kranar, toaletter, tvättmaskin, diskmaskin, ismaskin. Ja, allt som kunde tänkas orsaka den enorma vattenförbrukningen. Inga fel hittades någonstans, men de höga vattenräkningarna fortsatte att komma.

En dag blev Jim krasslig och stannade därför hemma från jobbet. Medan han låg i sängen hörde han hur det brusade i vattenledningarna från undervåningen. Till slut kravlade han sig ur sjuksängen och tassade ner för att undersöka vad som föranledde de dyra räkningarna från vattenverket.

När Jim fann orsaken till den omåttliga vattenförbrukningen beslöt han att videofilma "problemet" eftersom han förstod att om han bara berättade vad han sett så skulle ingen tro honom."

Kolla nu på hans videofilm "Vattenslösare".

Tala om spolning!

God lördag!

THOU SHALT NOT KILL

2011-10-21T17:52:00.005+02:00

Flera av min mormors syskon emigrerade till USA runt förra sekelskiftet, 1800-1900. Även mormor utvandrade, men återvände till Sverige efter några år som fotograf i det stora landet i väster.

(Här och här finns mer att läsa om min fantastiska mormor.)

Under 1950-talet fick vår familj då och då paket från USA från en av mammas mostrar. De spännande paketen kunde innehålla allt från kaffe till inredningstidningar, mest magasinet American Home . I en av dessa försändelser låg, förutom en vit och vacker spetsunderkjol och en underklänning med brodyr, även ett bokmärke med The Ten Commandments (Tio Guds Bud). Underkjolen, underklänningen och bokmärket var till mig. Gissa om lilla jag blev glad för presenterna!

Häromdagen råkade min blick falla på bokmärket som ligger på en hylla i ett vitrinskåp. Ungefär samtidigt rapporterade radionyheterna att det återigen skett ett mord i Sverige. Min tankar vandrade iväg till Guds tio bud. Det verkar som om fler och fler människor alldeles har missat det sjätte budet, Du skall icke dräpa. Vad är det som händer i lilla Sverige? En fyraåring mördas, likaså ett äldre par, och detta inom bara några dagar.

Har ett människoliv inget värde längre? Här uppe i Norden har vi ju ändå varit ganska förskonade från de allra grövsta brotten, mord, dråp, brutalt våld, våldtäkter. Men inte numera. Vad beror det på? Vi blir chockade, förtvivlade och förfasar oss, men sedan sjunker det undan. Den fasansfulla nyheten blir bara en i raden. Det börjar kännas som att våldet tar över mer och mer och att alla står maktlösa. Håller vi på att bli avtrubbade?

Offrens anhöriga får leva med sorgen och saknaden resten av sina liv. Och alla frågor som aldrig får svar.

Det är förfärligt.

Kanske är det dags att plocka fram de tio budorden. Vare sig man är troende eller inte så ger de en god vägledning om hur vi bör leva. Några bud behöver uppdateras, de känns lite "omoderna" i vår tid. T.ex. ska ju föräldrar även hedra sina barn, inte bara tvärtom. Alla ska vi hedra våra medmänniskor.
Men det är svårt när några totalt saknar moral och fullständigt struntar i allt vad bud, lagar och regler heter.

Men... om vi levde någorlunda efter dessa riktmärken så skulle världen definitivt se bättre ut. Även om de, som sagt, behöver en viss uppdatering så ligger det mycket visdom i dem.

Är det något/några ni skulle ni vilja ändra/byta ut/lägga till?

Kanske något att fundera över en kulen fredagskväll i oktober 2011.

Ha det gott!
-----
Så här lyder texten på bokmärket:
FIRST -- THOU SHALT HAVE NO OTHER GODS BEFORE ME.
SECOND -- THOU SHALT NOT MAKE UNTO THEE ANY GRAVEN IMAGE.
THIRD -- THOU SHALT NOT TAKE THE NAME OF THE LORD THY GOD IN VAIN.
FOURTH -- REMEMBER THE SABBATH DAY TO KEEP IT HOLY.
FIFTH -- HONOR THY FATHER AND THY MOTHER.
SIXTH -- THOU SHALT NOT KILL.
SEVENTH -- THOU SHALT NOT COMMIT ADULTERY.
EIGHTH -- THOU SHALT NOT STEAL.
NINTH -- THOU SHALT NOT BEAR FALSE WITNESS AGAINST THY NEIGHBOR.
TENTH -- THOU SHALT NOT COVET ANYTHING THAT IS THY NEIGHBOR´S.

GOTT FRÅN UGNEN

2011-10-20T23:53:00.094+02:00

De senaste dagarna har bloggen mest handlat om mat.

Idag har jag passat på att fylla frysen med lite "hemgräddat".

En av två plåtar med kalljästa bullar.

Sedan blev det också en plåt med kokoskakor.

En pannkaka med vetegroddar, rivna morötter och bacon var det sista som togs ur ugnen idag.

Frysen är (nästan) fylld. Nu kan vintern komma.

-----

"Det finns bara ett sätt att banta - att äta så mycket man vill av allt man inte tycker om."

(Alec Guiness)

I morgon bör jag alltså äta kålsoppa...

VACKER MAT

2011-10-19T17:40:00.002+02:00

Som motvikt till gårdagens geggiga Lax Hollandaise så känner jag att idag behövs födoämnen av helt annat slag. I nedanstående bilder kan man ägna sig åt riktigt (och kalorifritt) matfrosseri.

Man får ju hoppas att innehållet i de vackra och aptitretande japanska matlådorna smakar lika gott som det ser ut.

Håll i er för nu följer en massa bilder.

Ögonfröjdas och låt snålvattnet rinna.

Kanske fick ni några tips till morgondagens lunchlåda?

Må väl!

13% LAX I HOLLANDAISEN

2011-10-18T16:13:00.005+02:00

Det händer någon gång att jag faller för frestelsen att köpa några förpackningar med färdig mat. Det är så händigt att bara plocka fram ett paket från frysen, öppna, göra ett snitt i plasten och placera rätten i mikron. Några minuter... och vips!... så är maten klar.

Vissa dagar blir jag så less på att laga mat. Och matplanering och mathandlande står mig emellanåt upp i halsen. Varför har jag ingen Jamie Oliver i närheten? Men, som sagt, ett par paket Findus finns ju i frysen.

En dag blev det Lax Hollandaise. Bilden visar sex bitar lax. Och snyggspritsade potatisduttar.

Men det skulle visa sig att en laxbit var på rymmen. Det var bara fem (5) bitar i paketet.

13% lax. En portion Lax Hollandaise är på 390 g, varav 60 g är grönsaker (i detta fall ärter). Men varför skriver man inte också lax-innehållet i gram? Nej, det står i procent. En smula förvirrande.

Så här geggig såg min laxrätt ut sedan den värmts i mikron. Men, faktiskt... den smakade bättre än den såg ut. Dock alldeles för lite lax!

- "Hallå laxbiten, var är du? Och kan ni fem kvarvarande verkligen utgöra 13%?"

Nästa gång lagar jag själv min Lax Hollandaise ! Och då blir det - åtminstone - sju laxbitar. Och stora!

God middag!

(VÄGG)KLOCKOMANI

2011-10-16T19:52:00.002+02:00

Plötsligt har jag upptäckt att jag är klockoman. I alla utrymmen hänger det en väggklocka. Hmm.

Man kan säga att tiden går.

Hall

(Junghans, från mormor och morfar)

Kök

Arbetsrum

(Den enda LP-skiva jag ville "offra")

Sovrum

Matrum

(Gillar fickurs-stuket)

Vardagsrum

(Favoriten!)

Badrum

Gästtoalett

-----

Gott slut på vecka 41!

TIPS FÖR BLOGSPOT

2011-10-15T17:41:00.001+02:00

Idag hittade jag en blogg som kan vara till hjälp för oss som använder Blogger/Blogspot. Mycket bra - eftersom det ju är så gott som omöjligt att komma i kontakt med själva företaget och få hjälp. På länken här nedan så finner ni en mycket datakunnig tjej som kan ge råd när det trasslar till sig.

Klicka på nedanstående länk och spara den under Favoriter för eventuella framtida behov.

www.fixa-din.blogspot.com

Hittar man inte sitt speciella problem i bloggen så kan man ställa en fråga och få svar.

Ibland behöver man verkligen någon datakunnig att vända sig till.

(Så här känns det ibland...)

-----

Ha en trevlig lördagskväll!

SVETTIGT, JUHOLT?

2011-10-10T18:12:00.003+02:00

Håkan Juholt

(Bild från Wikipedia)

För tillfället har nog Håkan Juholt det svettigare än t.o.m. klimakteriska jag. Men av andra orsaker...

Vad ÄR det som händer med vissa människor? Vad är det som får dem att koppla ur hjärnfunktionen och tro att de kan komma undan med oegentligheter och rena dumheter?

Så småningom, när felen blir upptäckta, gör de snabbt och pliktskyldigast en pudel och skyller ifrån sig på de mest naiva sätt. Och i och med avbönen så tror och hoppas de att "de kan vända blad" och allt ska vara glömt och förlåtet.

- Jag trodde jag gjorde rätt...

- Jag förstod inte...

- Jag visste inte...

- Jag hade inte den informationen...

- Det hade jag inte en aaaning om...

- Det har ingen talat om för mig...
- Nej, det kan jag inte påminna mig...
- Det har jag glömt...

- Jag trodde inte det gällde mig...

- Varför sa ingen det till mig?

- Men Putte Puttesson gjorde ju så...

- Det här måste vara något nytt...

- Så här har det då inte varit förut...
- Jag måste ha varit sjuk den dagen...
- Vi hade en överenskommelse...
- Men Fia Fiasdotter hade ju okejat det...

- Reglerna är vaga och luddigt skrivna...

Och så vidare.

Hur ska vi göra för att få högavlönade makthavare - och andra - att förstå och acceptera att etik och moral, regler och lagar gäller oss alla?

De flesta av oss drömmer väl ibland om en kista full med guld och det är okej. Men vi ska fylla den på ett ärligt sätt.

Så de´ så!

EVA OCH MARY - VILKA RÖSTER!

2011-10-08T18:00:00.003+02:00

Musik har alltid varit ett av mina stora intressen. Skivsamlingen har blivit ganska omfattande med åren. Men efter min hörselskada har den inte ökat alls. Det händer att tårarna kommer när jag hör musik jag tycker om men som jag inte kan njuta av fullt ut längre. Jag blir både ledsen och förargad över mitt strejkande högeröra.

Mest har jag nog manliga artister i min skivsamling, men det finns också kvinnliga röster som jag "fallit för". Här har ni två av de senare. De manliga tar jag en annan gång.

Eva Cassidy (1963-1996)

Hennes version av Fleetwood Mac´s "Songbird" hörde jag i radion en tidig vardagsmorgon för många år sedan och blev alldeles varm av lycka. Viken röst! Vilken låt! Ringde radion och fick veta vad låten och artisten hette. Och köpte genast skivan.

Eva Cassidy (född i Washington D.C.) dog i cancer 1996, endast 33 år gammal.

Klicka på nedanstående länkar.

Den första - "Songbird".

http://www.youtube.com/watch?v=AFFo1pu4q7Q&feature=related

Den andra - Sting´s "Fields of Gold".

http://www.youtube.com/watch?v=hKtqTYSOBCg&feature=related

Mary Black (1955-)

Och första gången jag hörde irländskan Mary Black var också i radion. Hon sjöng "No Frontiers" och jag fastnade för både hennes röst och låten.

Första länken - "No Frontiers".

http://www.youtube.com/watch?v=XvABIMOkaGQ

Den andra länken - "Bright Blue Rose".

http://www.youtube.com/watch?v=il6vLcoFTV0&feature=related

Lyssna och njut i oktoberkvällens mörker!

GRATTIS TOMAS! DU SNUVADE MIG PÅ PRISET!

2011-10-06T17:40:00.007+02:00

Grattis Tomas Tranströmer till Nobelspriset i litteratur 2011!

Tomas Tranströmer (1931-)

Alfred Nobel (1833-1896)

-----

Idag, när årets Nobelpristagare i litteratur har utsetts, kan det väl passa att mitt blogginlägg blir en uppsats i svenska jag skrev för många år sedan, omkring 1979. Ämnet var "Mitt livs stoltaste ögonblick". (Min underrubrik: "Helknasiga drömmar".)

----------------------------------------------------------------------------

MITT LIVS STOLTASTE ÖGONBLICK

(eller Helknasiga drömmar)

Telefonen ringer. Utan större brådska går jag för att svara.

- "Fru Snaque?" undrar mannen i luren.

- "Fröken Snaque", rättar jag. Är man fröken så är man. "Ja, det är jag."

- "God morgon, mitt namn är Lars Gyllensten. Jag ringer från Stockholm på Svenska Akademiens vägnar."

- "Svenska Akademien?" ekar jag med stor undran och förvåning i rösten. Säkert hör han alla frågetecken jag sätter bakom orden.

- "Ja, just det", säger Lars Gyllensten. "Jag ska meddela att ni har blivit tilldelad årets Nobelpris i litteratur. Akademien har varit helt enig. Det är främst för er senaste hemuppsats i svenska som vi beslutat att ni är rätt person. Men jag vill framhålla att vi länge haft er i tankarna. Jag ber att få gratulera, fröken Snaque. Hur känns det?"

Det är inte lätt att svara på det när man ligger avsvimmad på golvet.

Efter en stund börjar jag kvickna till och hör någon ropa:
- "Hallå, hallå! Vart försvann ni?" Rösten verkar komma från den dinglande telefonluren.

Snabbt tar jag luren och säger oberört:

- "Jag är här. Jag blev bara en en aning överraskad." Det är ju inte nödvändigt attt låta honom veta hur överraskad. Bäst att verka lite världsvan, Nobelpristagare är nog det.

Den tionde december skulle jag infinna mig i huvudstaden för att ur konungens hand mottaga utmärkelsen. Jag var enormt nervös. Säkert skulle jag snubbla och falla raklång framför Silvia och alla de andra fina gästerna. Det skulle ju vara stor gala med långa klänningar och eleganta frackar på varje närvarande. Och trots min ringa erfarenhet av långa klänningar svepande kring benen och fötterna så visste jag att de kan vara mycket förrädiska. Förresten, det beror nog just på ovanan att föra sig i dem. Jet-setarna verkar aldrig ha några som helst bekymmer. Men det är förstås deras vardags- och arbetsklädsel.

Det blev ett fasligt skrivande i tidningarna om mig och mitt pris. Och i TV och radio diskuterades det. Den allmänna uppfattningen var den, att nu var botten nådd. Svenska Akademien hade ju nästan alltid lyckats hitta någon fullkomligt okänd och udda författare och ge honom (mest maskuliner, dessutom) priset. Men att söka reda på en vuxenstuderande kvinna från norra Norrland, det var verkligen upprörande.

Jag höll med dem. Men jag sa ingenting. Det skulle ju bli mitt livs stoltaste ögonblick. Jag skulle stå där leende och ljuv medan kungen sa några vänliga ord och överräckte priset. I mitt stilla sinne hoppades jag att de finklädda och medaljprydda damerna och herrarna i auditoriet skulle vara så pass taktfulla att de applåderade. För jag var helt övertygad om att de allihop var rörande eniga om en sak: Svenska Akademiens ledamöter hade fått nippran, stora snurren. Det här var en katastrof för hela Sverige, ja, hela världen. Det aktade namnet Nobel hade dragits i smutsen.

Men, å andra sidan kunde det tas som ett nytt grepp inom litteraturen. Ett nytänkande, en frisk vind, någonting bra och eftersträvansvärt.

Några som verkligen gick på den linjen var en grupp textilarbetare från kvinnorörelsen; Maja Ekelöf hade inte fått Nobelpriset för sin "Rapport från en skurhink", så att det nu utdelades till mig var bara helt i sin ordning. Antagligen hade de helst sett att Maja och jag delat pengarna och äran.

Vänner och bekanta gratulerade mig med mycket underliga uttryck i sina ansikten. De mumlade fram sina "grattis" med mörka ögon och sneda leenden. Och när de vände sig om för att gå hände det att mina öron uppfattade ett och annat ord som inte var menat att jag skulle höra:
- "Har Akademien ändrat sitt valspråk? Det kan ju bara inte vara `Snille och smak´ fortfarande."

Men naturligvis fick jag även snälla och rara kommentarer. En tant och farbror i Bräcke skrev i ett brev att "de aderton har bättrat sig". Och nu hade paret tänkt investera i ett nytt exemplar av Svenska Akademiens Ordlista. De undrade om jag kunde tänka mig att att skriva min autograf i boken om de sände den till mig. Detta gjorde mig glad och stolt. Tänka sig, jag hade blivit en kändis. På gott och ont.

Det är tisdagen den 10 december. Konserthuset i Stockholm är fullt med folk. Mina föräldrar, mina två bröder och deras familjer har rest ner för för att vara med om min stora dag. Jag önskar att jag fick sitta bredvid dem, men min plats är naturligtvis på podiet, bland de andra pristagarna.

Orkestern spelar upp, sorlet tystnar.

Blomdekorationerna lyser i alla regnbågens färger. Ingen blomma har dock samma färg som min långa, vackra klänning. Det finns inte svarta blommor, tänker jag där jag sitter i nervös väntan.

Vilka reflexioner!

Jag bär svart klänning med invävda silvertrådar. Det borde se strikt och passande ut. Fysikpristagaren har frack i lysande orange. Det ser inte strikt och passande ut. Däremot hade han matchat mig riktigt bra om han suttit närmare.

Mina tankar rusar omkring i vida rymder. De har fått silvervingar och flaxar fram och tillbaka. Jag antar att tankarnas virvlande dans hindrar mig från att få ett nervöst sammanbrott. Silvervingade tankar och fladdriga fjärilar i magen. Det är läget just när det är min tur att mottaga priset.

Två gånger får de säga mitt namn innan jag fattar att det är mig de talar till.

På skälvande ben reser jag mig, går fram till kungen och säger ett glatt "Hej!".

Mitt livs stoltaste ögonblick! Visst är det äran jag tänker på, inte är det alla tusenlapparna. Just nu är det bara äran och glansen.

Kungen ler uppmuntrande mot mig, säkert ser han hur nervös jag är, och just som jag känner en TV-kamera zooma in mig i närbild överräcker kungen hedersbetygelsen. Jag tar emot pärmen. Det snurrar i huvudet. Kungen säger några ord som jag inte uppfattar.

Med vänster hand håller jag hårt om mitt pris. Höger hand sträcker jag fram mot Sveriges kung för att tacka. Kungen tar min hand och jag sjunker ihop i en riktig hovnigni...

- "Ester, Ester! Du har glömt smöret, Ester!"

Vad i all världen gör Martin Ljung på Nobelprisutdelningen???

Helt förvirrad och desorienterad sätter jag mig upp i sängen. Klockradion spelar vidare med Martin Ljungs monolog "Ester". Klockans röda, lysande streck visar 6:45. Dags att stiga upp och möta en ny dag. Men det är inte den 10 december. Det är en helt vanlig morgon i april.

Jag har grubblat över den där hemuppsatsen i svenska som ska vara klar i nästa vecka.

Nu vet jag vad jag ska skriva om! Drömmar kan vara riktigt användbara ibland.

Men nog var det som sjutton att jag inte hann vara med om Nobelmiddagen och dansen. Och bli intervjuad av Lennart Swahn.

SLUT.

-------------------------------------------------------------------------------------

Visserligen blev det inget Nobelpris, men min uppsats fick i alla fall betyget "Utmärkt" och lästes upp för skrattande (lätt-roade!) klasskamrater. Kul!

Här kan ni läsa om Maja Ekelöf.

Må väl!

FUNDERINGAR OCH FRÅGOR

2011-10-04T16:43:00.009+02:00

Livet är fullt av funderingar, frågor och små mysterier

Här följer bara några av alla som jag kämpar med.

Varför dröjer mjölken med att koka upp när jag tittar på den, men bubblar över så fort jag vänder mig bort?

Varför slår det just blå gnistor om tågets ~~el-anslutning~~ strömavtagare när det är vinterkallt ute? Varför inte röda, gröna eller gula?

Varför känns sängen som allra skönast när det är dags att stiga upp?

Visst är det lite tokigt att man ska trycka på START när man ska stänga datorn?

Varför säger man prinsessan X (med bestämd form) men prins X (obestämd form)? Kan knappast ha att göra med att ordet slutar med vokal för det heter ju greve X, inte greven X. Men faktiskt säger man grevinnan X. Kan det vara så enkelt att n:et är en feminin ändelse?

Hur kan enfaldig och två- eller flerfaldig ha så helt olika betydelser?

--------------------

Vilka funderingar har ni? Vilka frågor vill ni ha svar på? Berätta!

BEROENDE?

2011-10-02T22:15:00.003+02:00

I flera dagar har Blogger/Blogspot (men kanske mest dess bloggare!) haft problem med att det inte gått att kommentera. Så småningom och av en händelse märkte jag att det gick att skriva och sända på Blogspots-bloggar som hade pop-up-ruta för kommentarerna.

Idag provade jag sålunda att ändra mina inställningar och nu verkar det fungera. Men man vet ju aldrig hur länge....

Som bloggare blir man jätteglad för varje besökare/läsare och det är särskilt roligt när någon lämnar ett spår efter sig - en kommentar. Lång eller kort spelar ingen roll, det är bara så kul att få en återkoppling till det man skriver. Jag tror minsann man blivit lite "beroende".

God kväll!

MATT-MATT

2011-10-01T17:13:00.004+02:00

Först av allt:

Kommenteringsfunktionen på Blogger/Blogspot har varit ur funktion i flera dagar. Det är verkligen trist!

Skärpning, Blogger!!!

---------------------

I somras köpte jag två nya mattor till vardagsrummet. Igår köpte jag den tredje, Popcorn. Nu är jag - nästan - "matt-matt".

Popcorn.
(Vaddå... märks det att jag gillar blått och svart?)

Popcorn på plats.

En Disco har fått flytta på sig. Nu är jag nöjd.

-------------------------------------------------------------

Både igår och idag har solen lyst över Norrbottens kustland. Efter den mest regniga september vi haft någonsin så är det fantastiskt att se det stora gula klotet. Men i morgon ska det regna igen...

Trevlig helg!

DAGENS FÖRSTASIDOR

2011-09-28T17:53:00.003+02:00

För några dagar sedan fick jag e-post från USA med länken nedan. Där kan man klicka sig fram till förstasidor på massor av tidningar runt om i världen. Och givetvis följer sajten med när förstasidorna ändras. När man dubbelklickar så förstoras sidan.

http://www.newseum.org/todaysfrontpages/flash/

Mitt Norrbotten är tyvärr en vit fläck på sajtens Sverigekarta, men det kanske våra lokala tidningar kan åtgärda. De kan väl ta kontakt med "newseum" (fiffigt namn, förresten) och fixa in sina avisor.

Trevlig lill-lördag!

-----

UPPDATERING 2011-09-29:

Det är något trubbel med Blogger/Blogspot igen - nu går det inte att kommentera inlägg. Snälla Blogger/Blogspot, HJÄLP!

KAKA MED TE

2011-09-26T18:00:00.002+02:00

När jag var i USA på 1970-talet så blev jag bjuden på ett te som är det godaste jag druckit i te-väg. Märket hette Bigelow och själva smaken "Constant Comment". Här kan ni läsa mer om det smarriga teet och dess tillkomst.

För länge sedan fanns det något liknande (kallat "Kryddte") att köpa här, men det var ändå inte lika gott som det amerikanska CC.

En riktig TE-kaka!

----

Jag har kollat runt på nätet om Constant Comment finns att köpa i Sverige, men än har jag inte lyckats hitta någon svensk återförsäljare. Jag blir jätteglad för tips om någon vet något om detta.

När jag surfade runt så hittade jag däremot ett recept på en mjuk kaka med CC som en av ingredienserna. Det lät ju spännande med te i kaksmeten. Ja, inte själva tebladen, men väl ett avkok med mjölk.

Min nyfikenhet och experimentlusta fick mig att i fredags slå på ugnen och göra min egen version av "TE-kakan". Kul att prova på något lite annorlunda.

Här följer mitt hemsnickrade recept med ett te som jag tycker är gott:

KAKA MED TE

1½ dl mjölk

1½-2 msk Rooibos te med smak av päron och yoghurt

150 g smör

1 dl socker

2 stora ägg eller 3 små

3 dl vetemjöl

2½ tsk bakpulver

Gör så här:

Blanda ner teet i mjölken och låt sjuda (ej koka) en kort stund (eller tills lagom - önskad - smak). Sila bort tebladen. Låt kallna.

Rör smör och socker pösigt. Rör ner äggen.

Rör ner mjölk/te-blandningen.

Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten.

Häll smeten i en rund smord och bröad form, diameter 20-22 cm.

Grädda i 175 grader, ca 40 minuter. Kolla med sticka.

Låt kallna och dofta över florsocker eller kakao.

-----------------------------

Först provade jag att använda Earl Grey i mjölken, men jag tyckte den blandningen blev besk så jag slog bort den och tog Rooibos päron/yoghurt istället. Den blev mild och god, nästan med lite kolasmak.

Jag är riktigt nöjd med mitt bak-experiment som resulterade i en kaka med fin smakbrytning.

Har ni något favorit-te så prova er fram.

-------

God måndagskväll!

UT I NATUREN

2011-09-22T17:37:00.008+02:00

För många år sedan var jag sambo med en riktig naturälskare. Hela dagar kunde vi vandra omkring i skog och mark och bara förundras över naturens fantastiska rikedom av arter, färger och former. Sambon kunde det mesta om fåglar och andra djur och respekterade och vårdade allt liv.

Tyvärr är min sambo borta sedan flera år, men jag minns honom bl.a. som en naturvän och jägare av bästa sorten. Genom klokhet och sans var han en omtyckt jaktledare och han utbildade också blivande älgjägare. Min mamma brukade säga att när han rörde sig i naturen så smälte han liksom ihop och blev ett med den.

Jag kommer ihåg ett år när han kom hem efter en älgjaktsdag och berättade lite roat att han fått ilskna kommentarer från de andra i jaktlaget. Nyfiket ville jag veta orsaken.

Jo, han hade låtit en lovlig älgko passera, trots att han hade haft den i siktet. När jag frågade varför han hållit inne skottet så svarade han:

- "Hon hade en gullig kalv som skuttade så glad omkring henne... och... ja, jag kunde bara inte skjuta. Mamma Älg med barn såg så mysiga ut. Men jaktkompisarna tycker att jag är en mes." Han skrattade.

- "Det tycker inte jag", tröstade jag, "jag tycker att DU är mysig."

En gång när vi var ute tillsammans och sambon bar med sig fågelbössan (utifall att...) så fick han syn på en tjäder eller orre som satt bra till. Han höjde bössan och siktade, men jag - som hade jaktinstinkt lika med noll - bad för den fina fågelns liv. Han sänkte snällt vapnet, men meddelade att nästa gång så fick endera bössan eller jag stanna hemma.

-----

(Klickbara bilder. Blogspot har tydligen ändrat lite när man klickar på bilderna för att förstora. Numera kommer den klickade bilden plus alla inläggets bilder upp i en serie i underkant och man kan klicka dem lite större allt eftersom. Vill man förstora någon ytterligare så klickar man på den lilla vita länken (http-raden) längst ner till vänster om bilden.)

Under en skogsvandring (utan jaktvapen) så hittade vi denna fint vridna trädstam som min sambo (under viss protest - "du är rolig, du") gick med på att bära hem. Med en träplatta ner- och upptill så blev/är den en snygg piedestal i vardagsrummet. Den är 152 cm hög. Sambon var även en duktig hobbykonservator så den söta uppstoppade ekorren är hans verk.

"Baksidan".

Den här stubben (ca 45 cm "lång", ca 20 cm hög och ganska tung) bars också hem under vissa protester. Den är en rejäl fotpall.

Ett annat av naturens konstverk.

"Baksidan".

I "profil".

Den här grenen ser ut som ett par springande ben.

"Benen" springer tillbaka.

Den här grenen skulle passa bra som handtag på en rustik dörr.

"Handtaget" från en annan vinkel.

"Handtaget" uppifrån.

Två käppar från skogen.

Den undre har...

... ett intrikat mönster som något/några kryp gjort. Naturen kan.

Det var allt för denna torsdag. Må gott!
-----
UPPDATERING:

När jag läste väninnans kommentar så kom jag ihåg en annan trädgren som sambon snällt och fogligt transporterade hem, runt axlarna. (Med orden "tur att det inte är älgjakt, för annars hade jag säkert blivit tagen för en älg med ett stort horn" kryssade han sig genom skogen.)
Ett gammalt blekt kort som jag skannat in visar grenen uppsatt på väggen som en utmärkt spaljé för gullrankan. P.g.a. platsbrist så ratades både gren och ranka vid någon flytt.

HÄR ÄR MIN HALL

2011-09-15T17:05:00.006+02:00

Det första man ser när man stiger in i ett hem är oftast hallen.
Så här ser det ut i min. Välkommen!

Klickbara bilder.

Detta är vad man ser när man kliver över tröskeln hos mig.
Till vänster ligger köket, rakt fram är vardagsrummet (med matrummet till vänster) och till höger ligger bl.a. sovrummet.

Efter vi passerat "köksingången" så går vi medsols.

En liten sväng åt höger.

En hylla med småpryttlar. Den lilla lampan fick jag av min morfar när jag var 12-13 år.

(Alltså mycket lääänge sedan...)

Kala väggar existerar inte i mitt hem.

Bakom draperiet gömmer sig ytterdörren. Tyget är snyggare än dörren och dämpar dessutom ljud.

Gästtoalettdörren. Till höger skymtar draperiet vid köksdörren. (Jag har valt att lyfta bort både köks- och vardagsrumsdörr.)

Hur ser det ut i din/er hall?

-----

Ha en fin torsdagskväll!

EN HÄNDELSEFATTIG DAG, TACK

2011-09-12T18:30:00.002+02:00

Gårdagens datum, 11 september, har för alltid etsats sig fast i våra minnen som ett datum fullt av terror och olyckor, fasa och förfäran. Vi minns de fruktansvärda bilderna av flygplanen som flög in i World Trade Center i New York. Och vi minns mordet på Anna Lind.

Under årens lopp har det inträffat många hemska och tragiska händelser just detta datum. Det var nästan så man gick till sängs på lördagskvällen med en viss obehagskänsla: "Hoppas innerligt att det inte händer något förfärligt igen."

Men tack och lov, den 11 september 2011 passerade lugnt, utan några nya hemskheter eller olyckor. Människor på den andra sidan Atlanten fick minnas och hedra sina nära och kära lugnt och värdigt.

I vår egen närhet händer det naturligtvis saker som personligen påverkar oss betydligt mer än det som sker en bit ifrån. Varje dag på året är det alltid några av oss som drabbas av sjukdomar, olyckor, dödsfall, tragedier.

Egentligen kanske vi alla behöver en dag för eftertanke. Ung eller gammal så kan det vara bra att fundera över hur fort våra liv kan förändras. Ingenting i vår tillvaro är statiskt och säkert. Det har vi verkligen blivit varse den senaste tiden - bl.a. genom vansinnesdådet på Utöya i juli och flygplanskatastrofen i Ryssland förra veckan.

Om vi en stund då och då grunnar över livets föränderlighet, så tar vi förhoppningsvis vara på nuet bättre. Det är det vi har och lever i. Och bör njuta av.

Tack för lugna, händelsefattiga dagar.

-----------------------

I kväll sänds ett nytt avsnitt av TV-programmet "Maestro", där några kända svenskar ska lära sig att dirigera en orkester. Man kan väl säga att det går... så där.

Om ni klickar på länken nedan så får ni se en MYCKET ung dirigent som faktiskt verkar klara jobbet flera gånger bättre än våra kändisar.

http://www.youtube.com/watch?v=QOSEWeD8d6w

Och här är killen ett år yngre - hemma i vardagsrummet:

http://www.youtube.com/watch?v=0REJ-lCGiKU

Denna regniga måndagskväll kurar vi i bästa fåtöljen med en kopp gott te. Må väl!

HUNDAR KAN!

2011-09-06T23:36:00.043+02:00

Hundar! Jag älskar dessa fyrbenta håriga varelser och kan bli hur larvig som helst när jag träffar en mysig vovve. Just nu har jag inte möjlighet att ha hund, men gissa om jag skulle vilja ha en! Jag har haft flera tidigare och vet hur roligt det är. En bättre kompis man kan man knappast ha.

Idag fick jag följande länk från en av mina hundälskande USA-släktingar.

http://www.youtube.com/watch_popup?v=cqxTUxzOceE&feature=youtube_gdata_plaJ

En skicklig vovve, det måste man säga.

GLAD HÖST

2011-09-02T17:42:00.006+02:00

Från och med idag är det höst på ytterdörren.

September. En härlig och vacker månad. Fortfarande är ju träden övervägande gröna, men för varje dag singlar allt fler gula löv mot marken.

Jag gillar hösten.

Utomhus:

Hög, klar krispig luft. Vackra, sprakande färger. Blek, lågt stående sol kastar långa, spännande skuggor. Doft av fuktig jord och multnande löv. Bär och svamp. Fåglar som samlas inför den långa resan söderut. Långa, sköna promenader. Ett kravlöst, ostressande, lugnande mörker.

Inomhus:

Kura skymning. Tända ljus. Mysa, pyssla, skriva, måla, sy, lyssna på musik (hm, ja, i alla fall med ett öra), se ett bra TV-program, läsa en god bok, träffa släkt och vänner, ägna sig åt (roligt) hushållsgöra, t.ex bakning och matlagning.

(De tråkiga hushållsgöromålen - städa, torka fönster, m.m. kan vänta - nu tar mörkret över alltmer och då märker man inte några dammtussar och smutsiga glasrutor.)

Dagens inlägg slutar med två frågor:

1. Vad tycker ni om hösten?

2. Hur gör man för att njuta av den - eller stå ut med den - på bästa sätt?

Ha en riktigt skön fredagskväll.

RUTER RETRO CAFÉ I BODEN

2011-09-01T00:23:00.005+02:00

I SVT:s regionala program Nordnytt sändes igårkväll ett trevligt litet reportage från Ruter Retro Café i Boden.

Det är ett café med massor av härlig atmosfär, gott fika och mysiga prylar från tiden runt 1950-talet.

Vill ni se inslaget från Nordnytt så klicka på den här länken:

http://svtplay.se/v/2518444/nordnytt/31_8_22_15

Efter ungefär 04:44 kommer inslaget. Det finns tillgängligt t.o.m den 7 september.

Retro Café i Boden.

Bilden lånad från Retro Cafés hemsida.

Fler interiörbilder finns där...

... plus några bilder på gamla bilar.

Bilden lånad från Retro Cafés hemsida.

Är ni till Boden måste ni passa på att fika/äta på detta mysiga ställe.

På dess hemsida kan ni se öppettider, karta, m.m.

Trevlig torsdag!

NR 84 I TELIAS TELEFONKÖ

2011-08-29T17:13:00.002+02:00

Det är något tjafs med min datoruppkoppling. Ibland fungerar den. Ibland inte. Igår, på eftermiddagen, bestämde jag mig för att ringa till Telias support. "En sensommarsöndag bör köerna vara korta, det kan inte vara så många som ringer en sådan dag", tänkte jag strategiskt (som en general inför ett viktigt uppdrag).

Ha, ha! De två första gångerna blev jag inte ens placerad i kö utan uppmanades att ringa senare. Tredje gången fick jag vänta i 25 minuter, innan rösten ens kom in och sa att jag hade plats 84 (!) i kön. Åttiofyra! Jag höll på att tappa luren.

I drygt en och en halv timme väntade jag. Jag hade hunnit flyga till Stockholm på den tiden. Den resan tar ca en timme. Mindre om det är medvind. Jag hade ju - nästan - klarat hemresan också.

Nåväl, efter dryga 90 minuters väntan svarade en ung, kvittrande glad tjej i andra änden. Jag klagade lite lagom gnälligt på den långa väntetiden och den lugna - trots stressen - supporttjejen förklarade att Telias väntekö nog aldrig varit så lång tidigare. Tydligen hade det varit ett kraftigt åskväder i södra och mellersta Sverige som ställt till stora problem för många. Därav alla samtal.

Men nu, efter 90 långa minuter, var det äntligen min tur att få råd, hjälp och stöd.

- "Ibland kan jag inte uppdatera antivirusprogrammet", sa jag. "Det står att servern inte är tillgänglig."

- "Du kommer alltså inte ut på Internet?" antog den trevliga supporten.

-"Jo, det tror jag, men eftersom jag inte vågar ut på nätet utan att ha uppdaterat antiviruset så har jag inte provat." (Där avslöjade jag min totala dator-okunnighet.)

-"Prova!" uppmanade den glada rösten.

Jag provade. Nej, det gick inte: "Sidan kan inte visas."

Den glada och hjälpsamma tjejen bad mig göra si och så, det här och det där och... till slut... jag lyckades ta mig ut i rymden! Hurra!

Jag tackade så mycket och avslutade samtalet med ett "ha en trevlig kväll".

Efter en stunds surfande så stängde jag datorn för att göra annat. När jag senare under kvällen skulle koppla upp mig igen, så var det återigen omöjligt. Jag fick en massa uppmaningar av datorns Supportassistenten, jag plockade fram olika papper för att få fram koder, (säkert helt onödigt), stängde modemet, öppnade det igen, drog ur alla sladdar, satte i alla sladdar, slog av datorn, startade om datorn, o.s.v. medan jag tänkte fula tankar om datorer och Internet.

Just som jag skulle ge upp och stänga av eländet, så såg jag helt plötsligt att antivirusprogrammet var uppdaterat. Och jag kunde "flaxa" ut i rymden - om jag ville.

Tala om nyckfull uppkoppling.

Det var med riktigt onda aningar jag satte på datorn för en stund sedan. Skulle det fungera? Eller inte?

Det funkade! Men det är inte säkert att det funkar lite senare idag.

Det här datortjafset kan inte intressera andra så jag tänker inte skriva om det. Eller... glöm bara att ni läst det här. ;o)

Sista augustimåndagen, ta väl vara på den!

ODAMMAT!

2011-08-27T17:45:00.044+02:00

Som vanligt - klickbara bilder!

Har ni tänkt på att vi människor städar på olika sätt?

(Kalle Anka, t.ex. gör det med skurborstar på fötterna.)

Vi lägger ner både möda och besvär på vissa saker, medan vi struntar lite i andra.

Här nedan ska jag avslöja en hemlighet. Nåja, de som känner mig vet ju förstås redan om den, p.g.a. att de får hemska hostattacker och nästan andningsstillestånd när de kommer på besök. Orsaken till detta? Som sagt, se nedan.

Jag vill ha ordning och reda omkring mig - jag kan vara en riktigt jobbig pedant när det gäller skåp, lådor, hur prydnadssaker är placerade och hur dukar och mattor ligger. Böcker och skivor är uppdelade i kategorier och skivorna står i bokstavsordning inom varje kategori. Har man ganska många, så måste man ha ett system, annars slösar man mycket tid på att söka rätt bok eller skiva.

Jag vill också att hemmets speglar ska vara fläckfria, dörrar och dörrfoder likaså och diskbänk och spis skinande blanka. Badrum och gästtoalett ska vara snygga och fräscha med rena handdukar och det ska alltid finnas en extra toarulle till hands.

Här följer några omtyckta magneter från mitt kylskåp.

---

Nu kanske det verkar som att jag är en urtrist kvinna som inte gör annat än städar och plockar och fejar.

Men... FEL, FEL, FEL!

Om jag uttrycker mig så här: Jag blir inte euforisk av att städa. Jag har ordning och reda på prylarna, jodå... men - och här kommer det förfärliga avslöjandet - det ligger ganska ofta ett dammlager över golv, loppisfynd och annat.
Och faktiskt, det gör mig inte ett dugg!!!

Jag tycker att livet är alldeles för kort för att slösas bort på damm-jakt.

Vissa magnetfabrikanter har lite koll...

När man går från hallen in i mitt vardagsrum så passerar man en glashylla. På den samlas det damm, ska ni veta! För många år sedan tyckte mina storebröder att jag kanske borde gå i närkamp med hyllan, med en dammtrasa som vapen. De kom på ett väldigt subtilt sätt att påpeka detta.

Efter att den ene brodern skivit dit detta...

... så skrev den andre det här på hyllplanet ovanför.

Bussigt! Bröder kan vara så gulliga.

Det är inte bara på glashyllan det samlas damm.

Mörka möbler är ett elände. Tyvärr har jag mest sådana. Man borde ha möbler i nyansen dammgrått. Förresten, torka damm kan vara en ren njutning - om man jämför med att torka fönster.
DET hatar jag!

Trevlig lördagskväll!

---

PS. När glashyllan är nydammad nästa gång ska den fotograferas. Som bevis på att jag dammtorkar. Ibland.

UPPDATERING:

Detta lilla fat hänger i köket - antagligen var det så dammigt att jag inte genast såg det ;o)

- men det passar ju bra här i inlägget.